< Johannes 2 >

1 På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där.
Pea ʻi hono tolu ʻoe ʻaho, naʻe ai ʻae taʻane ʻi Kena ʻi Kāleli; pea naʻe ʻi ai ʻae faʻē ʻa Sisu:
2 Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
Pea naʻe tala ʻae taʻane kia Sisu, pea mo ʻene kau ākonga.
3 Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: "De hava intet vin."
Pea ʻi he toe siʻi ʻae uaine, pea pehē ʻe he faʻē ʻa Sisu kiate ia, “ʻOku ʻikai haʻanau uaine.”
4 Jesus svarade henne: "Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen."
Pea pehēange ʻe Sisu kiate ia, “Fefine, ko e hā au kiate koe?” ʻOku teʻeki ai hokosia hoku ʻaho.
5 Hans moder sade då till tjänarna: "Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra."
Pea pehē ʻe heʻene faʻē ki he kau tauhi, “Ko e meʻa kotoa pē te ne fekau kiate kimoutolu, fai [ia].”
6 Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
Pea naʻe tuʻu ʻi ai ʻae hina vai maka ʻe ono, ʻo fakatatau ki he anga ʻoe fakamaʻa fakaSiu, ko e pate ʻe ua pe tolu hono lahi.
7 Jesus sade till dem: "Fyllen krukorna med vatten." Och de fyllde dem ända till brädden.
Pea pehē ʻe Sisu kiate kinautolu, “Fakafonu ʻae ngaahi hina vai ʻi he vai.” Pea naʻa nau fakapito ngutungutu ia.
8 Sedan sade han till dem: "Ösen nu upp och bären till övertjänaren." Och de gjorde så.
Pea fekau ʻe ia kiate kinautolu, “Fakatafe leva, ʻo ʻatu ki he pule ʻoe kātoanga.” Pea naʻa nau ʻatu [ia].
9 Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen.
Pea kuo kamata ʻe he pule ʻoe kātoanga ki he vai kuo liliu ko e uaine, kae ʻikai ʻilo ia pe ko e meʻa mei fē: (ka naʻe ʻilo ʻe he kau tauhi naʻa nau fakatafe ʻae vai; ) pea ui ʻae pule ʻoe kātoanga ki he tangata taʻane,
10 och sade till honom: "Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu."
‌ʻO ne pehē ki ai, “ʻOku tomuʻa ʻomi ʻe he tangata kotoa pē ʻae uaine lelei, pea ka lahilahingalelei ʻae inu ʻae kakai, ʻoku toki [ʻomi ]ʻa ia ʻoku kovi: [ka ] kuo ke tuku ʻae uaine lelei ki mui ni.”
11 Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.
Naʻe fai ʻe Sisu ʻene fuofua mana ni ʻi Kena ʻi Kāleli, ʻo ne fakahā ai hono nāunau; pea naʻe tui ʻene kau ākonga kiate ia.
12 Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
Hili eni, naʻe ʻalu ia ki Kapaneume, ʻa ia, mo ʻene faʻē, mo hono kāinga, mo ʻene kau ākonga: pea naʻe ʻikai te nau ʻaho lahi ai.
13 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
Pea kuo ofi ʻa e [kātoanga ʻoe ]Lakaatu ʻoe kakai Siu, pea ʻalu hake ʻa Sisu ki Selūsalema,
14 Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
‌ʻO ne ʻilo ʻi he falelotu lahi ʻae kau fakatau fanga pulu mo e sipi mo e lupe, pea mo e nofo ʻi ai ʻae kau fetongi paʻanga.
15 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
Pea naʻa ne ngaohi ha meʻa tā ʻaki ʻae afo tuʻo iiki, ʻo ne kapusi ʻakinautolu kotoa pē mei he falelotu lahi, mo e fanga sipi, mo e fanga pulu; ʻo ne lilingi ʻae ngaahi paʻanga ʻae kau fetongi, pea fulihi ʻae ngaahi palepale;
16 Och till duvomånglarna sade han: "Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus."
Mo ne pehē kiate kinautolu naʻe fakatau lupe, “ʻAve ʻae ngaahi meʻa ni ʻi heni: ʻoua ʻe ngaohi ʻae fale ʻo ʻeku Tamai ko e fale fakatau.”
17 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: "Nitälskan för ditt hus skall förtära mig."
Pea naʻe manatu ai ʻene kau ākonga kuo tohi, “Kuo u ʻosiʻosiloto ʻi he fai feinga ki ho fale.”
18 Då togo judarna till orda och sade till honom: "Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?"
Pea leaange ʻae kau Siu, ʻo pehē kiate ia, “Ko e hā ʻae fakaʻilonga ʻoku ke fakahā kiate kimautolu, koeʻuhi ʻi hoʻo fai ʻae ngaahi meʻa ni?”
19 Jesus svarade och sade till dem: "Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen."
Pea leaange ʻa Sisu, ʻo pehē kiate kinautolu, “Veteki ʻae fale ni, pea te u fokotuʻu hake ia ʻi he ʻaho ʻe tolu.”
20 Då sade judarna: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?"
Pea talaange ʻe he kau Siu, “Ko e taʻu ʻe fāngofulu ma ono mo e langa ʻoe fale ni, pea te ke faʻa fokotuʻu hake ia ʻi he ʻaho ʻe tolu?”
21 Men det var om sin kropps tempel han talade.
Ka naʻe lea ia ki he fale ko hono sino.
22 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.
Ko ia ʻi he hili ʻene tuʻu hake mei he mate, naʻe manatu ʻene kau ākonga, naʻa ne lea ʻaki eni kiate kinautolu; pea ne nau tui ki he tohi, mo ia naʻe lea ʻaki ʻe Sisu.
23 Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde.
Pea ʻi heʻene ʻi Selūsalema ʻi he [kātoanga ʻoe ]Lakaatu naʻe tui ʻae tokolahi ki hono huafa lolotonga ʻae kātoanga, ʻi heʻenau mamata ki he ngaahi mana naʻa ne fai.
24 Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla
Ka naʻe ʻikai falala atu ʻa Sisu kiate kinautolu, koeʻuhi naʻa ne ʻiloʻi ʻakinautolu kotoa pē.
25 och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.
Pea naʻe ʻikai ʻaonga ke fakaʻilo ʻe ha taha [kiate ia ]ha meʻa ʻi he tangata: he naʻa ne ʻiloʻi ʻae loto ʻoe tangata.

< Johannes 2 >