Johannes 2
1 På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där.
Ie tongoa’ ty herone le tondroke e Kana e Galilia añe ty enga-valy naho teo ty rene’ Iesoà
2 Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
vaho songa nañambaràñe homb’ amy enga-vaoy t’Iesoà naho o mpiama’eo.
3 Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: "De hava intet vin."
Ie ho nikapioke ty divay le hoe i rene’ Iesoà ama’e: Tsy aman-divay iereo.
4 Jesus svarade henne: "Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen."
Tinoi’ Iesoà ty hoe: O Rakembao, inoñ’ ama’o naho amako izay? Mbe tsy tsatoke ty orako.
5 Hans moder sade då till tjänarna: "Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra."
Fe hoe ty nafanton-drene’e amo mpitoroñeo: Anò ze ampanoa’e.
6 Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
Nidoñe marine eo ty sajoa vato eneñe, fañaliova’ o Jiosio, songa nahaatseke fañaranañe telo ndra roe.
7 Jesus sade till dem: "Fyllen krukorna med vatten." Och de fyllde dem ända till brädden.
Hoe t’Iesoà tam’ iareo: Atsafo rano o sajoao. Le nipeà’ iereo pak’an-tsoñi’e.
8 Sedan sade han till dem: "Ösen nu upp och bären till övertjänaren." Och de gjorde så.
Le hoe re tam’ iereo: Anovizo henaneo vaho endeso amy talèn-engay. Le nandesa’ iareo;
9 Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen.
aa naho nitsopeke i rano niova ho divaiy i talèn-tsabadidakey, ie tsy napota’e ty nihirifa’e, fa o mpitoroñe nanovy i ranoio avao ro nahafohiñe, le kinanji’ i talen-tsabadidakey i mpañengay
10 och sade till honom: "Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu."
vaho nanoa’e ty hoe, Fanjotso’ ondatio aolo ty divay soa, ie nikamaeñe, vaho izay ty masay; fa ihe ka nañaja ty divay soa ampara henane.
11 Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.
Izay ty lengom-bilo’ Iesoà nanoe’e e Kana’ i Galilia añe, nampiboake ty enge’e naho nampiantofa’e o mpiama’eo.
12 Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
Ie modo izay le nizotso mb’e Kapernaome mb’eo, ie naho i rene’e naho o rahalahi’eo vaho o mpiama’eo, le nitoetse ao andro tsy ampeampe.
13 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
Ie an-titotse i Fihelañ’ ambone’ o Jiosioy, le nionjomb’e Ierosaleme añe t’Iesoà.
14 Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
Naho nizoe’e an-kiririsan’ anjomban’ Añahare ao o nandetak’ añombe naho añondry naho dehoo, vaho o mpampikalo dralao mitoboke ey.
15 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
Aa le namboare’e firison-kafotse naho fonga sinoi’e hiakatse i anjombay mindre amo añondrio naho o añombeo, le nalonga’e o dralam-pampikalo dralao vaho navalihoho’e o talatalao,
16 Och till duvomånglarna sade han: "Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus."
le hoe re amo mpandetake dehoo: Akaro añe o rahao vaho ko anoeñe kibohon-kilankañe ty anjomban-dRaeko.
17 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: "Nitälskan för ditt hus skall förtära mig."
Le nitiahi’ o mpiama’eo i pinatetse, ty hoe: Nampibotsek’ ahy ty fahimbañako amy anjomba’oy.
18 Då togo judarna till orda och sade till honom: "Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?"
Tinoi’ o Tehodao ty hoe: Inoñe ty viloñe hatoro’o anay, te ihe manao o raha retiañe?
19 Jesus svarade och sade till dem: "Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen."
Natoi’ Iesoà ty hoe: Rotsaho ty anjomba toy le hatroako añate’ ty telo andro.
20 Då sade judarna: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?"
Aa le hoe o Tehodao: Efapolo eneñ’ amby taoñe ty namboareñe ty anjomba toy, vaho hatroa’o añ’ ate ty telo andro?
21 Men det var om sin kropps tempel han talade.
Fa i akibam-pañova’ey ty nienta’ey.
22 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.
Aa ie nivañom-belon-dre le nitiahi’ o mpiama’eo i tsinara’e am’iereoy; le natokisa’ iareo o Sokitse Masiñeo naho ty entañe nisaontsie’ Iesoà.
23 Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde.
Ie te Ierosaleme ao amy Fihelañey, le maro ty niantoke i tahina’ey te nahaisake o raha tsitantane nanoe’eo.
24 Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla
F’ie tsy nampivave’ Iesoà, amy te kila arofoana’e ondatio;
25 och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.
vaho tsy nipay mpitalily ondaty, fa arofoana’e ze am’ondatio.
