Johannes 19
1 Så tog då Pilatus Jesus och lät gissla honom.
Xuning bilǝn, Pilatus Əysani elip berip ⱪamqilatti.
2 Och krigsmännen vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurfärgad mantel.
Lǝxkǝrlǝr tikǝnlik xahlarni ɵrüp, bir taj yasap, uning bexiƣa kiydürüxti wǝ uningƣa [xaⱨanǝ] sɵsün rǝnglik bir ton kiydürüp,
3 Sedan trädde de fram till honom och sade: "Hell dig, du judarnas konung!" och slogo honom på kinden.
uning aldiƣa kelip: — Yaxiƣayla, i Yǝⱨudiylarning «padixaⱨi»! — dǝp mǝshirǝ ⱪilixip, uning yüzigǝ ⱪayta-ⱪayta kaqat saldi.
4 Åter gick Pilatus ut och sade till folket: "Se, jag vill föra honom ut till eder, på det att I mån förstå att jag icke finner honom skyldig till något brott."
Pilatus bolsa yǝnǝ ordisidin qiⱪip, halayiⱪⱪa: — Mana! Uningdin ⱨeqⱪandaⱪ jinayǝt tapalmiƣanliⱪimni bilixinglar üqün, uni silǝrning aldinglarƣa elip qiⱪtim, — dedi.
5 Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sade till dem: "Se mannen!"
Buning bilǝn Əysa bexiƣa tikǝnlik taj wǝ uqisiƣa sɵsün ton kiygüzülgǝn ⱨalda taxⱪiriƣa elip qiⱪildi. Pilatus ularƣa: — Ⱪaranglar, u adǝmgǝ! — dedi.
6 Då nu översteprästerna och rättstjänarna fingo se honom, skriade de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade till dem: "Tagen I honom, och korsfästen honom; jag finner honom icke skyldig till något brott."
Bax kaⱨinlar wǝ ⱪarawullar uni kɵrüp: — Uni krestlǝng, krestlǝng! — dǝp warⱪiraxti. Pilatus ularƣa: — Uni elip berip ɵzünglar krestlǝnglar! Qünki mǝn uningdin ⱨeqⱪandaⱪ jinayǝt tapalmidim! — dedi.
7 Judarna svarade honom: "Vi hava själva en lag, och efter den lagen måste han dö, ty han har gjort sig till Guds Son."
Yǝⱨudiylar uningƣa jawabǝn: — Bizdǝ xundaⱪ bir ⱪanun bar. Xu ⱪanunimizƣa asasǝn u ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪilinixi kerǝk, qünki u ɵzini Hudaning Oƣli dǝp atiwaldi.
8 När Pilatus hörde dem tala så, blev hans fruktan ännu större.
Pilatus bu sɵzni anglap tehimu ⱪorⱪup,
9 Och han gick åter in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom intet svar.
yǝnǝ ordisiƣa kirip, Əysadin: — Sǝn zadi ⱪǝyǝrdin kǝlgǝn? — dǝp soridi. Lekin Əysa uningƣa jawab bǝrmidi.
10 Då sade Pilatus till honom: "Svarar du mig icke? Vet du då icke att jag har makt att giva dig lös och makt att korsfästa dig?"
Xunga Pilatus uningƣa: — Sǝn manga gǝp ⱪilmamsǝn? Seni ⱪoyup berixkǝ ⱨoⱪuⱪum barliⱪini, xundaⱪla krestlǝxkimu ⱨoⱪuⱪum barliⱪini bilmǝmsǝn? — dedi.
11 Jesus svarade honom: "Du hade alls ingen makt över mig, om den icke vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd, som har överlämnat mig åt dig."
Əysa jawabǝn: — Sanga ǝrxtin berilmigǝn bolsa, mening üstümdin ⱨeqⱪandaⱪ ⱨoⱪuⱪung bolmiƣan bolatti. Xuning üqün meni sanga tapxurup bǝrgǝn adǝmning gunaⱨi tehimu eƣirdur, — dedi.
12 Från den stunden sökte Pilatus efter någon utväg att giva honom lös. Men judarna ropade och sade: "Giver du honom lös, så är du icke kejsarens vän. Vemhelst som gör sig till konung, han sätter sig upp mot kejsaren."
Xu qaƣdin tartip, Pilatus uni ⱪoyuwetixkǝ amal izdǝytti. Lekin Yǝⱨudiylar warⱪirixip: — Bu adǝmni ⱪoyuwǝtsingiz, siz Ⱪǝysǝrning dosti bolmiƣan bolisiz! Ɵzini padixaⱨ degǝn ⱨǝrbir kixi Ⱪǝysǝrgǝ ⱪarxi qiⱪⱪan bolidu! — dǝp quⱪan selixti.
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på en plats som kallades Litostroton, på hebreiska Gabbata.
Pilatus bu sɵzlǝrni anglap, Əysani taxⱪiriƣa qiⱪardi wǝ «tax tahtayliⱪ ⱨoyla» dǝp atalƣan, ibraniy tilida «Gabbata» dǝp atalƣan yǝrdǝ «soraⱪ tǝhti»gǝ olturdi
14 Och det var tillredelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Och han sade till judarna: "Se här är eder konung!"
(u waⱪit ɵtüp ketix ⱨeytining tǝyyarliⱪ künining altinqi saiti ǝtrapida idi). Pilatus Yǝⱨudiylarƣa: Mana bu silǝrning padixaⱨinglardur! — dedi.
15 Då skriade de: "Bort med honom! Bort med honom! Korsfäst honom!" Pilatus sade till dem: "Skall jag korsfästa eder konung?" Översteprästerna svarade: "Vi hava ingen annan konung än kejsaren."
Lekin ular warⱪirixip: — Yoⱪiting, yoⱪiting, uni krestlǝng! — dedi. Pilatus ularƣa: — Meni padixaⱨinglarni krestligin, dǝmsilǝr? — dedi. Bax kaⱨinlar jawabǝn: — Ⱪǝysǝrdin baxⱪa ⱨeqⱪandaⱪ padixaⱨimiz yoⱪtur! — dǝp [towlaxti]. Buning bilǝn Pilatus uni krestlǝxkǝ ularƣa tapxurup bǝrdi.
16 Då gjorde han dem till viljes och bjöd att han skulle korsfästas. Och de togo Jesus med sig.
[Lǝxkǝrlǝr] Əysani elip mangdi. U ɵz krestini yüdüp, «Bax sɵngǝk jayi» (ibraniy tilida «Golgota») degǝn yǝrgǝ bardi.
17 Och han bar själv sitt kors och kom så ut till det ställe som kallades Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
18 Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på vardera sidan, och Jesus i mitten.
Ular uni xu yǝrdǝ yǝnǝ ikki kixi bilǝn tǝng krestkǝ tartti; bu tǝripidǝ birsi, u tǝripidǝ birsi wǝ Əysa ularning otturisida krestkǝ tartildi.
19 Men Pilatus lät ock göra en överskrift och sätta upp den på korset; och den lydde så: "Jesus från Nasaret, judarnas konung."
Pilatus tahtiƣa elan yezip krestkǝ bekitip ⱪoydi. Uningƣa: — «Nasarǝtlik Əysa — Yǝⱨudiylarning padixaⱨi» dǝp yezilƣanidi.
20 Den överskriften läste många av judarna, ty det ställe där Jesus var korsfäst låg nära staden: och den var avfattad på hebreiska, på latin och på grekiska.
Əysa krestlinidiƣan yǝr xǝⱨǝrgǝ yeⱪin bolƣaqⱪa, nurƣun Yǝⱨudiylar tahtidiki sɵzlǝrni oⱪudi. Tahtidiki sɵzlǝr ibraniyqǝ, latinqǝ wǝ grekqǝ yeziⱪta yezilƣanidi.
21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv icke: 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung."
Xunga Yǝⱨudiylarning bax kaⱨinliri Pilatusⱪa: — «Yǝⱨudiylarning padixaⱨi» dǝp yazmang, bǝlki «U ɵzini mǝn Yǝⱨudiylarning padixaⱨi, degǝn» dǝp yezing, — deyixti.
22 Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
Biraⱪ Pilatus jawabǝn: — Yazidiƣanni yezip boldum! — dedi.
23 Då nu krigsmännen hade korsfäst Jesus, togo de hans kläder och delade dem i fyra delar, en del åt var krigsman. Också livklädnaden togo de. Men livklädnaden hade inga sömmar, utan var vävd i ett stycke, uppifrån och alltigenom.
Lǝxkǝrlǝr Əysani krestligǝndin keyin, uning kiyimlirini elip, tɵtkǝ bɵlüp, ⱨǝrbir lǝxkǝr bir ülüxtin elixti; ular ⱨǝm iqidiki uzun kɵnglǝknimu elixti; lekin bu kɵnglǝk tikilmigǝn, üstidin ayiƣiƣiqǝ bir pütün toⱪulƣanidi.
24 Därför sade de till varandra: "Låt oss icke skära sönder den, utan kasta lott om vilken den skall tillhöra." Ty skriftens ord skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad." Så gjorde nu krigsmännen.
Xuning üqün lǝxkǝrlǝr bir-birigǝ: — Buni yirtmayli, bǝlki qǝk tartixayli, kimgǝ qiⱪsa xu alsun, — deyixti. Bu ixlar muⱪǝddǝs yazmilardiki munu sɵzlǝr ǝmǝlgǝ axurulux üqün yüz bǝrdi: — «Ular mening kiyimlirimni ɵz arisida ülǝxti, Mening kɵnglikimgǝ erixix üqün qǝk taxlaxti». Dǝrwǝⱪǝ, lǝxkǝrlǝr xundaⱪ ⱪilixti.
25 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria från Magdala.
Əysaning krestining yenida anisi, anisining singlisi, Klopasning ayali Mǝryǝm wǝ Magdalliⱪ Mǝryǝmlǝr turatti.
26 När Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin moder: "Moder, se din son."
Əysa anisi bilǝn ɵzi sɵyidiƣan muhlisining birgǝ turƣanliⱪini kɵrüp, anisiƣa: — I hanim, mana sening oƣlung! — dedi.
27 Sedan sade han till lärjungen: "Se din moder." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
Andin u bu muhlisⱪa: — Mana sening anang! — dedi. Xundin etibarǝn, u muhlis uni ɵzining ɵyidǝ turƣuzdi.
28 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sade han därefter, då ju skriften skulle i allt uppfyllas: "Jag törstar."
Andin Əysa ⱨǝmmǝ ixlarning tamam bolƣinini bilip (muⱪǝddǝs yazmilardiki bexarǝt ǝmǝlgǝ axurulux üqün): — Ussap kǝttim! — dedi.
29 Där stod då en kärl som var fullt av ättikvin. Med det vinet fyllde de en svamp, som de satte på en isopsstängel och förde till hans mun.
U yǝrdǝ sirkǝ xarab bilǝn toldurulƣan bir koza bar idi. Ular bir parqǝ bulutni sirkǝ xarabⱪa qilap, bir lepǝkgül ƣoliƣa baƣlap, Əysaning aƣziƣa tǝnglidi.
30 Och när Jesus hade tagit emot vinet, sade han: "Det är fullbordat." Sedan böjde han ned huvudet och gav upp andan.
Əysa sirkǝ xarabni iqkǝndin keyin: — Tamam boldi! — dedi-dǝ, bexini tɵwǝn ⱪilip, roⱨini tapxurup bǝrdi.
31 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att kropparna skulle bliva kvar på korset över sabbaten (det var nämligen en stor sabbatsdag), bådo de Pilatus att han skulle låta sönderslå de korsfästas ben och taga bort kropparna.
U küni [ɵtüp ketix ⱨeytining] tǝyyarliⱪ küni bolƣaqⱪa, krestlǝngǝnlǝrning jǝsǝtlirini xabat künidǝ kresttǝ ⱪaldururmasliⱪ üqün (xabat küni «uluƣ kün» ⱨesablanƣaqⱪa) Yǝⱨudiylar Pilatustin krestlǝngǝnlǝrning putlirini qeⱪip andin jǝsǝtlirini kresttin tezrǝk qüxürüwetixni tǝlǝp ⱪildi.
32 Så kommo då krigsmännen och slogo sönder den förstes ben och sedan den andres som var korsfäst med honom.
Xuning bilǝn lǝxkǝrlǝr berip Əysa bilǝn billǝ krestlǝngǝn birinqi andin ikkinqi adǝmning putlirini qaⱪti.
33 När de därefter kommo till Jesus och sågo honom redan vara död, slogo de icke sönder hans ben;
Lekin Əysaƣa kǝlgǝndǝ, uning alliⱪaqan ɵlgǝnlikini kɵrdi, xuning bilǝn uning putini qaⱪmidi.
34 men en av krigsmännen stack upp han sida med ett spjut, och strax kom därifrån ut blod och vatten.
Əmma lǝxkǝrlǝrdin biri uning biⱪiniƣa nǝyzini sanjiwidi, xuan ⱪan wǝ su eⱪip qiⱪti.
35 Och den som har sett detta, han har vittnat därom, för att ock I skolen tro; och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
Buni kɵrgüqi silǝrning ixinixinglar üqün guwaⱨliⱪ beridu; kɵrgüqining guwaⱨliⱪi ⱨǝⱪtur, u ɵzining eytⱪanlirini ⱨǝⱪ dǝp bilidu.
36 Ty detta skedde, för att skriftens ord skulle fullbordas: "Intet ben skall sönderslås på honom."
Bu ixlarning ⱨǝmmisi muⱪǝddǝs yazmilarda: «Uning bir tal sɵngikimu sundurulmaydu» wǝ yǝnǝ bir bexarǝttǝ: «Ular ɵzliri sanjiƣan adǝmgǝ ⱪaraydu» dǝp aldin eytilƣanlarni ǝmǝlgǝ axurux üqün yüz bǝrdi.
37 Och åter ett annat skriftens ord lyder så: "De skola se upp till honom som de hava stungit."
38 Men Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge -- fastän i hemlighet, av fruktan för judarna -- kom därefter och bad Pilatus att få taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom det. Då gick han åstad och tog hans kropp.
Bu ixlardin keyin, Arimatiyaliⱪ Yüsüp Pilatustin Əysaning jǝsitini elip ketixni tǝlǝp ⱪildi (Yüsüp Əysaning muhlisliridin idi, lekin Yǝⱨudiylardin ⱪorⱪⱪini üqün buni mǝhpiy tutatti); Pilatus ruhsǝt bǝrdi, xuning bilǝn Yüsüp berip Əysaning jǝsitini elip kǝtti.
39 Och jämväl Nikodemus kom dit, han som första gången hade besökt honom om natten; denne förde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra skålpund.
Burun bir keqisi Əysaning yeniƣa kǝlgǝn ⱨeliⱪi Nikodimmu murmǝkki bilǝn sǝbrǝ arilaxturulƣan huxbuy dora-dǝrmandin yüz jingqǝ elip, [uning] [bilǝn billǝ] kǝldi.
40 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de välluktande kryddorna, såsom judarna hava för sed vid tillredelse till begravning.
Ikkiylǝn Əysaning jǝsitini Yǝⱨudiylarning dǝpnǝ ⱪilix aditi boyiqǝ dora-dǝrmanlarni qeqip, kanap rǝhtlǝr bilǝn orap kepǝnlidi.
41 Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var en örtagård, och i örtagården fanns en ny grav, som ännu ingen hade varit lagd i.
Əysa krestlǝngǝn yǝrdǝ bir baƣ bolup, baƣning iqidǝ tehi ⱨeqkim yǝrlǝnmigǝn yengi bir box yǝrlik bar idi.
42 Där lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.
Bu Yǝⱨudiylarning ⱨeytining tǝyyarliⱪ küni bolƣaqⱪa ⱨǝm bu yǝrlik yeⱪin jayda bolƣanliⱪi üqün, ular Əysani xu yǝrlikkǝ ⱪoydi.
