< Johannes 17 >

1 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: "Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga dig,
Jesu mah hae loknawk thuih pacoengah, van ah doeng tahang moe, Pa, atue mah phak boeh; na Capa mah Ang pakoeh hanah, na Capa hae pakoeh lai ah, tiah lawkthuih.
2 eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom. (aiōnios g166)
Capa han na paek ih paroeai kaminawk khaeah, Capa mah dungzan hinghaih to paek hanah, kaminawk boih ukhaih to Capa khaeah na paek boeh. (aiōnios g166)
3 Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. (aiōnios g166)
Nihcae mah, Na patoeh ih Jesu Kri hoi nang khue ni Sithaw tangtang, tiah panoekhaih loe dungzan hinghaih ah oh. (aiōnios g166)
4 Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utföra.
Sak han nang paek ih tok to ka pacoeng boeh: long nuiah na hmin ka pakoeh boeh.
5 Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.
Aw Pa, long om ai naah nang khae hoi ka tawnh ih lensawkhaih hoiah, vaihi nang mah hoi nawnto na pakoeh lai ah.
6 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord.
Long hoiah nang paek ih kaminawk khaeah na hmin to kam tuengsak boeh: nihcae loe nang ih kami ah ni oh o, nihcae to kai hanah nang paek; nihcae mah na lok to pakuem o boeh.
7 Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer från dig.
Nang paek ih hmuennawk boih loe nang ih ni, tiah vaihi nihcae mah panoek o boeh.
8 Ty de ord som du har givit åt mig har jag givit åt dem: och de hava tagit emot dem och hava i sanning förstått att jag är utgången från dig, och de tro att du har sänt mig.
Nang paek ih loknawk to nihcae khaeah ka thuih, nihcae mah lok to talawk o boeh, Kai loe nang khae hoiah ni kang zoh, tiah nihcae mah kamtueng ah panoek o boeh, Kai loe nang mah ni patoeh, tiah a tang o boeh.
9 Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina
Nihcae loe nang ih kami ah oh o pongah, nang paek ih kaminawk hanah, lawk ka thuih pae, long hanah lawk ka thui ai.
10 -- såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt -- och jag är förhärligad i dem.
Ka tawnh ih hmuennawk boih loe nang ih ni, nang ih hmuennawk boih doeh Kai ih ni; nihcae rang hoiah kai loe pakoeh ah ka oh.
11 Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn -- det som du har förtrott åt mig -- för att de må vara ett, likasom vi äro ett.
Kai loe vaihi long ah ka om ai boeh, toe nihcae loe long nuiah oh o vop, Kai loe nang khaeah kang zoh han boeh. Ciimcai Pa, Nang hoi Kai loe maeto ah a oh hoi baktih toengah, nang paek ih nihcae doeh, maeto ah a oh o thai hanah, na hmin hoiah khenzawn ah.
12 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju fullbordas.
Nihcae hoi nawnto long ah ka oh naah, nihcae to na hmin hoiah ka khetzawn: nang paek ih kaminawk to ka khetzawn boeh, toe Cabu akoep thai hanah, kanghmaa kangtaa capa thuih ai ah loe, maeto doeh anghmaa o ai.
13 Nu går jag till tid; dock talar jag detta, medan jag ännu är här i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig.
Vaihi nang khaeah kang zoh han boeh; Kang hoehaih hoiah nihcae koi o thai hanah, long ah hae loknawk hae ni ka thuih.
14 Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.
Nihcae khaeah na lok to ka paek boeh; Kai loe long kami ah ka om ai baktih toengah, nihcae doeh long kami ah om o ai, to pongah long mah nihcae to hnukma.
15 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.
Long hoiah nihcae lak ving han lawk ka thui ai; kasae hmuen thung hoiah nihcae khetzawn han ih ni lawk ka thuih.
16 De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.
Long ih hmuen ah ka om ai baktih toengah, nihcae doeh long ih hmuen ah om o ai.
17 Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.
Loktang na lok hoiah nihcae to ciimcaisak ah: na lok loe loktang ah oh.
18 Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem i världen.
Long nuiah kai nang patoeh baktih toengah, nihcae doeh long nuiah ka patoeh toeng.
19 Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må vara i sanning helgade.
Nihcae loktang lok hoiah ciimcai o thai hanah, nihcae pongah kaimah hoi kaimah to ciimcai ah ka oh.
20 Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig;
Nihcae han khue lawk ka thui ai, nihcae mah thuih o ih lok rang hoiah Kai tang han kaom kaminawk hanah doeh lawk ka thuih;
21 jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är i mig, och jag i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.
Kai loe nang mah ni patoeh, tiah long mah tang thai hanah, nihcae doeh aicae khaeah maeto ah oh o toeng, Pa, Kai thungah na oh moe, Kai nang thungah ka oh baktih toengah, nihcae boih maeto ah oh o thai hanah, lawk ka thuih.
22 Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett
Aicae maeto ah a oh o baktih toengah, nihcae doeh maeto ah oh o thaih moe,
23 -- jag i dem, och du i mig -- ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig.
Kai nihcae thungah Ka oh moe, nang Kai thungah na oh, Kai nang patoeh moe, Kai nang palung baktih toengah, nihcae doeh na palung toeng, tiah long mah panoek moe, nihcae maeto ah oh o thai hanah, nihcae khaeah nang paek ih lensawkhaih to ka paek boeh.
24 Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du har givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse.
Pa, long om ai na hoiah boeh Kai nang palung boeh, nang paek ih ka lensawkhaih nihcae mah hnuk o thai hanah, nang paek ih kaminawk doeh ka ohhaih ahmuen ah kai hoi nawnto ohsak han ka koeh.
25 Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig.
Aw katoeng Pa, long mah nang to panoek ai: toe Kaimah loe kang panoek; Kai loe nang mah ni patoeh, tito hae kaminawk mah panoek o boeh.
26 Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem."
Nihcae khaeah na hmin ka taphong boeh, nang palunghaih nihcae khaeah oh moe, Kai nihcae thungah ka oh thai hanah, na hmin to ka taphong han vop, tiah a thuih.

< Johannes 17 >