< Johannes 15 >

1 "Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.
— «Ⱨǝⱪiⱪiy üzüm teli» ɵzümdurmǝn, Atam bolsa baƣwǝndur.
2 Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt.
Baƣwǝn mǝndiki mewǝ bǝrmǝydiƣan ⱨǝrbir xahni kesip taxlaydu. Mewǝ bǝrgǝnlirini bolsa tehimu kɵp mewǝ bǝrsun dǝp, pak ⱪilip putap turidu.
3 I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder.
Əmdi silǝr mǝn silǝrgǝ yǝtküzgǝn sɵzüm arⱪiliⱪ alliburun pak boldunglar.
4 Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.
Silǝr mǝndǝ izqil turunglar, mǝnmu silǝrdǝ izqil turimǝn. Xah talda turmay, ɵzi mewǝ berǝlmǝydiƣinidǝk, silǝrmu mǝndǝ izqil turmisanglar, mewǝ berǝlmǝysilǝr.
5 Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.
«Üzüm teli» ɵzümdurmǝn, silǝr bolsanglar xahliridursilǝr. Kim mǝndǝ izqil tursa, mǝnmu xundaⱪla uningda turƣinimda, u kɵp mewǝ beridu. Qünki mǝnsiz ⱨeqnemini ⱪilalmaysilǝr.
6 Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.
Birsi mǝndǝ turmisa, u [kerǝksiz] xahtǝk taxlinip, ⱪurup ketidu. Bundaⱪ xahlar yiƣip kelinip otⱪa taxlinidu.
7 Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
Silǝr mǝndǝ izqil tursanglar wǝ sɵzlirim silǝrdǝ izqil tursa, nemini tǝlǝp ⱪilsanglar, silǝrgǝ xu ijabǝt bolidu.
8 Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken frukt och bliven mina lärjungar.
Silǝrning kɵp mewi berixinglar, xundaⱪla mening muhlislirim ikǝnlikinglarni ispatlixinglar bilǝn xan-xǝrǝp Atamƣa kǝltürülidu.
9 Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek.
Atam meni sɵyginidǝk, mǝnmu silǝrni sɵydüm; mening meⱨir-muⱨǝbbitimdǝ izqil turunglar.
10 Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.
Əgǝr ǝmrlirimni tutsanglar, huddi mǝn Atamning ǝmrlirini tutⱪan wǝ ⱨǝmixǝ uning meⱨir-muⱨǝbbitidǝ turƣinimdǝk, silǝrmu ⱨǝmixǝ mening meⱨir-muⱨǝbbitimdǝ turisilǝr.
11 Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
Mening huxalliⱪim silǝrdǝ bolsun wǝ xuningdǝk huxalliⱪinglar tolup taxsun dǝp, mǝn bularni silǝrgǝ eyttim.
12 Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har älskat eder.
Mening ǝmrim xuki, mǝn silǝrni sɵyginimdǝk, silǝrmu bir-biringlarni sɵyünglar.
13 Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.
Insanlarning ɵz dostliri üqün jenini pida ⱪilixtin qongⱪur meⱨir-muⱨǝbbiti yoⱪtur.
14 I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.
Silǝrgǝ buyruƣan ǝmrlirimni ada ⱪilsanglar, mening dostlirim bolisilǝr.
15 Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke veta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder.
Əmdi mundin keyin mǝn silǝrni «ⱪul» dǝp atimaymǝn. Qünki ⱪul hojayinining nemǝ ⱪiliwatⱪinini bilmǝydu. Uning orniƣa silǝrni «dost» dǝp atidim, qünki Atamdin angliƣanlirimning ⱨǝmmisini silǝrgǝ yǝtküzdüm.
16 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
Silǝr meni talliƣininglar yoⱪ, ǝksiqǝ mǝn silǝrni tallidim wǝ silǝrni berip mewǝ bǝrsun ⱨǝmdǝ mewiliringlar daim saⱪlansun, mening namim bilǝn Atidin nemǝ tilisǝnglar, u silǝrgǝ bǝrsun dǝp silǝrni tiklidim.
17 Ja, det bjuder jag eder, att I skolen älska varandra.
Silǝrgǝ xuni ǝmr ⱪilimǝnki, bir-biringlarni sɵyünglar.
18 Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än eder.
Bu dunyadikilǝr silǝrdin nǝprǝtlǝnsǝ, silǝrdin awwal mǝndin nǝprǝtlǝngǝnlikini bilinglar.
19 Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.
Silǝrmu bu dunyadikilǝrdin bolƣan bolsanglar, bu dunyadikilǝr silǝrni ɵzimizningki dǝp, sɵygǝn bolatti. Biraⱪ silǝr bu dunyadin bolmiƣaqⱪa, bǝlki mǝn silǝrni bu dunyadin ayrip talliƣanliⱪim üqün, ǝmdi bu dunyadikilǝr silǝrdin nǝprǝtlinidu.
20 Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: 'Tjänaren är icke förmer än sin herre.' Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert.
Mǝn silǝrgǝ eytⱪan sɵzni esinglarda tutunglar: «Ⱪul hojayinidin üstün turmaydu». Ular manga ziyankǝxlik ⱪilƣan bolsa, silǝrgimu ziyankǝxlik ⱪilidu. Mening sɵzümni tutⱪan bolsa, ular silǝrningkinimu tutidu.
21 Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull, eftersom de icke känna honom som har sänt mig.
Biraⱪ mening namim tüpǝylidin ular silǝrgimu xu ixlarning ⱨǝmmisini ⱪilidu, qünki ular meni Əwǝtküqini tonumaydu.
22 Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd.
Əgǝr mǝn kelip ularƣa sɵz ⱪilmiƣan bolsam, ularda gunaⱨ yoⱪ dǝp ⱨesablinatti. Lekin ⱨazir gunaⱨi üqün ularning ⱨeq baⱨanisi yoⱪtur.
23 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
Kimdǝkim mǝndin nǝprǝtlǝnsǝ Atamdinmu nǝprǝtlǝngǝn bolidu.
24 Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader.
Mǝn ularning arisida baxⱪa ⱨeqkim ⱪilip baⱪmiƣan ǝmǝllǝrni ⱪilmiƣan bolsam, ularda gunaⱨ yoⱪ dǝp ⱨesablinatti. Lekin ular ⱨazir [ǝmǝllirimni] kɵrgǝn turuⱪluⱪ, yǝnila ⱨǝm mǝndin ⱨǝm Atamdin nǝprǝtlǝndi.
25 Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag: 'De hava hatat mig utan sak.'
Lekin bu ixlar ularƣa tǝwǝ bolƣan Tǝwrat ⱪanunida: «Ⱨeqⱪandaⱪ sǝwǝbsizla mǝndin nǝprǝtlǝndi» dǝp pütülgǝn sɵz ǝmǝlgǝ axuruluxi üqün xundaⱪ yüz bǝrdi.
26 Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig.
Lekin mǝn silǝrgǝ Atining yenidin ǝwǝtidiƣan Yardǝmqi, yǝni Atining yenidin qiⱪⱪuqi Ⱨǝⱪiⱪǝtning Roⱨi kǝlgǝndǝ, U manga guwaⱨliⱪ beridu.
27 Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen."
Silǝrmu manga guwaⱨliⱪ berisilǝr, qünki silǝr baxtin tartip mǝn bilǝn billǝ boldunglar.

< Johannes 15 >