Johannes 11
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Now a certain man was sick, Lazarus from Bethany, of the village of Mary and her sister, Martha.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
It was that Mary who had anointed the Lord with ointment, and wiped his feet with her hair, whose brother, Lazarus, was sick.
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: "Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk."
The sisters therefore sent to him, saying, "Lord, look, the one you love is sick."
4 När Jesus hörde detta, sade han: "Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad."
But when Jesus heard it, he said, "This sickness is not to death, but for the glory of God, that God's Son may be glorified by it."
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
Now Jesus loved Martha, and her sister, and Lazarus.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
When therefore he heard that he was sick, he stayed two days in the place where he was.
7 men därefter sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
Then after this he said to the disciples, "Let us go into Judea again."
8 Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?"
The disciples told him, "Rabbi, the Jewish leaders were just trying to stone you, and are you going there again?"
9 Jesus svarade: "Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Jesus answered, "Are there not twelve hours of daylight? If anyone walks in the day, he does not stumble, because he sees the light of this world.
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom."
But if anyone walks in the night, he stumbles, because the light is not in him."
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: "Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen."
He said these things, and after that, he said to them, "Our friend, Lazarus, has fallen asleep, but I am going so that I may awake him out of sleep."
12 Då sade hans lärjungar till honom: "Herre, sover han, så bliver han frisk igen."
Then the disciples said to him, "Lord, if he has fallen asleep, he will recover."
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
Now Jesus had spoken of his death, but they thought that he spoke of taking rest in sleep.
14 Då sade Jesus öppet till dem: "Lasarus är död.
So Jesus said to them plainly then, "Lazarus is dead.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom."
I am glad for your sakes that I was not there, so that you may believe. Nevertheless, let us go to him."
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med, för att vi må dö med honom."
Thomas therefore, who is called Didymus, said to his fellow disciples, "Let us go also, that we may die with him."
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
So when Jesus came, he found that he had been in the tomb four days already.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
Now Bethany was near Jerusalem, about two miles away.
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
Many of the Jewish people had come to Martha and Mary, to console them concerning their brother.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Then when Martha heard that Jesus was coming, she went and met him, but Mary stayed in the house.
21 Och Marta sade till Jesus: "Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Therefore Martha said to Jesus, "Lord, if you would have been here, my brother would not have died.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig."
Even now I know that whatever you ask of God, God will give you."
23 Jesus sade till henne: "Din broder skall stå upp igen."
Jesus said to her, "Your brother will rise again."
24 Marta svarade honom: "Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen."
Martha said to him, "I know that he will rise again in the resurrection at the last day."
25 Jesus svarade till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Jesus said to her, "I am the resurrection and the life. He who believes in me will still live, even if he dies.
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" (aiōn g165)
And whoever lives and believes in me will never die. Do you believe this?" (aiōn g165)
27 Hon svarade honom: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen."
She said to him, "Yes, Lord. I have come to believe that you are the Christ, the Son of God, he who comes into the world."
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: "Mästaren är här och kallar dig till sig."
And when she had said this, she went away, and called Mary, her sister, secretly, saying, "The Teacher is here, and is calling you."
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
When she heard this, she arose quickly, and went to him.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Now Jesus had not yet come into the village, but was still in the place where Martha met him.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
Then the Judeans who were with her in the house, and were consoling her, when they saw Mary, that she rose up quickly and went out, followed her, supposing that she was going to the tomb to weep there.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: "Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död."
Therefore when Mary came to where Jesus was, and saw him, she fell down at his feet, saying to him, "Lord, if you would have been here, my brother would not have died."
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
When Jesus therefore saw her weeping, and the Judeans weeping who came with her, he was deeply moved in spirit and was troubled,
34 och frågade: "Var haven I lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se." Och Jesus grät.
and said, "Where have you put him?" They told him, "Lord, come and see."
35 Då sade judarna: "Se huru kär han hade honom!"
Jesus wept.
36 Men somliga av dem sade:
The Judeans therefore said, "See how he loved him."
37 "Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?"
But some of them said, "Could not this man, who opened the eyes of him who was blind, have also kept this man from dying?"
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
So Jesus, deeply moved again, came to the tomb. Now it was a cave, and a stone lay against it.
39 Jesus sade: "Tagen bort stenen." Då sade den dödes syster Marta till honom: "Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn."
Jesus said, "Take away the stone." Martha, the sister of the dead man, said to him, "Lord, by this time there is a stench, for he has been dead four days."
40 Jesus svarade henne: "Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?"
Jesus said to her, "Did I not tell you that if you believed, you would see God's glory?"
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
So they took away the stone. And Jesus lifted up his eyes, and said, "Father, I thank you that you listened to me.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig."
I know that you always listen to me, but because of the crowd that stands around I said this, that they may believe that you sent me."
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut."
When he had said this, he shouted with a loud voice, "Lazarus, come out."
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: "Lösen honom, och låten honom gå."
The man who had died came out, bound hand and foot with wrappings, and his face was wrapped around with a cloth. Jesus said to them, "Free him, and let him go."
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Therefore many of the Judeans, who came to Mary and had seen the things which he did, believed in him.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
But some of them went away to the Pharisees, and told them the things which Jesus had done.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: "Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
The chief priests therefore and the Pharisees gathered a council, and said, "What are we doing? For this man does many signs.
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk."
If we leave him alone like this, everyone will believe in him, and the Romans will come and take away both our place and our nation."
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: "I förstån intet,
But a certain one of them, Caiaphas, being high priest that year, said to them, "You know nothing at all,
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås."
nor do you consider that it is advantageous for you that one man should die for the people, and that the whole nation not perish."
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
Now he did not say this of himself, but being high priest that year, he prophesied that Jesus would die for the nation,
52 Ja, icke allenast "för folket"; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
and not for the nation only, but that he might also gather together into one the children of God who are scattered abroad.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
So from that day on they plotted to kill him.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Jesus therefore walked no more openly among the Judeans, but departed from there into the country near the wilderness, to a city called Ephraim; and stayed there with his disciples.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
Now the Jewish Passover was near, and many went up from the country to Jerusalem before the Passover, to purify themselves.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: "Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?"
Then they sought for Jesus and spoke one with another, as they stood in the temple, "What do you think—that he is not coming to the feast at all?"
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
Now the chief priests and the Pharisees had given orders that if anyone knew where he was, he should report it, that they might arrest him.
