Johannes 11
1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Now there was a certain man sick, named Lazarus, of Bethania, of the town of Mary and Martha her sister.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
(And Mary was she that anointed the Lord with ointment, and wiped his feet with her hair: whose brother Lazarus was sick.)
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: "Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk."
His sisters therefore sent to him, saying: Lord, behold, he whom thou lovest is sick.
4 När Jesus hörde detta, sade han: "Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad."
And Jesus hearing it, said to them: This sickness is not unto death, but for the glory of God: that the Son of God may be glorified by it.
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
Now Jesus loved Martha, and her sister Mary, and Lazarus.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
When he had heard therefore that he was sick, he still remained in the same place two days.
7 men därefter sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
Then after that, he said to his disciples: Let us go into Judea again.
8 Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?"
The disciples say to him: Rabbi, the Jews but now sought to stone thee: and goest thou thither again?
9 Jesus svarade: "Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Jesus answered: Are there not twelve hours of the day? If a man walk in the day, he stumbleth not, because he seeth the light of this world:
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom."
But if he walk in the night, he stumbleth, because the light is not in him.
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: "Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen."
These things he said; and after that he said to them: Lazarus our friend sleepeth; but I go that I may awake him out of sleep.
12 Då sade hans lärjungar till honom: "Herre, sover han, så bliver han frisk igen."
His disciples therefore said: Lord, if he sleep, he shall do well.
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
But Jesus spoke of his death; and they thought that he spoke of the repose of sleep.
14 Då sade Jesus öppet till dem: "Lasarus är död.
Then therefore Jesus said to them plainly: Lazarus is dead.
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom."
And I am glad, for your sakes, that I was not there, that you may believe: but let us go to him.
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med, för att vi må dö med honom."
Thomas therefore, who is called Didymus, said to his fellow disciples: Let us also go, that we may die with him.
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
Jesus therefore came, and found that he had been four days already in the grave.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
(Now Bethania was near Jerusalem, about fifteen furlongs off.)
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
And many of the Jews were come to Martha and Mary, to comfort them concerning their brother.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Martha therefore, as soon as she heard that Jesus had come, went to meet him: but Mary sat at home.
21 Och Marta sade till Jesus: "Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Martha therefore said to Jesus: Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig."
But now also I know that whatsoever thou wilt ask of God, God will give it thee.
23 Jesus sade till henne: "Din broder skall stå upp igen."
Jesus saith to her: Thy brother shall rise again.
24 Marta svarade honom: "Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen."
Martha saith to him: I know that he shall rise again, in the resurrection at the last day.
25 Jesus svarade till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Jesus said to her: I am the resurrection and the life: he that believeth in me, although he be dead, shall live:
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" (aiōn g165)
And every one that liveth, and believeth in me, shall not die for ever. Believest thou this? (aiōn g165)
27 Hon svarade honom: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen."
She saith to him: Yea, Lord, I have believed that thou art Christ the Son of the living God, who art come into this world.
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: "Mästaren är här och kallar dig till sig."
And when she had said these things, she went, and called her sister Mary secretly, saying: The master is come, and calleth for thee.
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
She, as soon as she heard this, riseth quickly, and cometh to him.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
For Jesus was not yet come into the town: but he was still in that place where Martha had met him.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
The Jews therefore, who were with her in the house, and comforted her, when they saw Mary that she rose up speedily and went out, followed her, saying: She goeth to the grave to weep there.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: "Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död."
When Mary therefore was come where Jesus was, seeing him, she fell down at his feet, and saith to him: Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
Jesus, therefore, when he saw her weeping, and the Jews that were come with her, weeping, groaned in the spirit, and troubled himself,
34 och frågade: "Var haven I lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se." Och Jesus grät.
And said: Where have you laid him? They say to him: Lord, come and see.
35 Då sade judarna: "Se huru kär han hade honom!"
And Jesus wept.
36 Men somliga av dem sade:
The Jews therefore said: Behold how he loved him.
37 "Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?"
But some of them said: Could not he that opened the eyes of the man born blind, have caused that this man should not die?
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Jesus therefore again groaning in himself, cometh to the sepulchre. Now it was a cave; and a stone was laid over it.
39 Jesus sade: "Tagen bort stenen." Då sade den dödes syster Marta till honom: "Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn."
Jesus saith: Take away the stone. Martha, the sister of him that was dead, saith to him: Lord, by this time he stinketh, for he is now of four days.
40 Jesus svarade henne: "Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?"
Jesus saith to her: Did not I say to thee, that if thou believe, thou shalt see the glory of God?
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
They took therefore the stone away. And Jesus lifting up his eyes said: Father, I give thee thanks that thou hast heard me.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig."
And I knew that thou hearest me always; but because of the people who stand about have I said it, that they may believe that thou hast sent me.
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut."
When he had said these things, he cried with a loud voice: Lazarus, come forth.
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: "Lösen honom, och låten honom gå."
And presently he that had been dead came forth, bound feet and hands with winding bands; and his face was bound about with a napkin. Jesus said to them: Loose him, and let him go.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Many therefore of the Jews, who were come to Mary and Martha, and had seen the things that Jesus did, believed in him.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
But some of them went to the Pharisees, and told them the things that Jesus had done.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: "Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
The chief priests therefore, and the Pharisees, gathered a council, and said: What do we, for this man doth many miracles?
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk."
If we let him alone so, all will believe in him; and the Romans will come, and take away our place and nation.
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: "I förstån intet,
But one of them, named Caiphas, being the high priest that year, said to them: You know nothing.
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås."
Neither do you consider that it is expedient for you that one man should die for the people, and that the whole nation perish not.
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
And this he spoke not of himself: but being the high priest of that year, he prophesied that Jesus should die for the nation.
52 Ja, icke allenast "för folket"; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
And not only for the nation, but to gather together in one the children of God, that were dispersed.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
From that day therefore they devised to put him to death.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Wherefore Jesus walked no more openly among the Jews; but he went into a country near the desert, unto a city that is called Ephrem, and there he abode with his disciples.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
And the pasch of the Jews was at hand; and many from the country went up to Jerusalem, before the pasch to purify themselves.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: "Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?"
They sought therefore for Jesus; and they discoursed one with another, standing in the temple: What think you that he is not come to the festival day?
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
And the chief priests and Pharisees had given a commandment, that if any man knew where he was, he should tell, that they might apprehend him.
