< Johannes 11 >

1 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
At this time a man named Lazarus was sick. He lived in Bethany, the village of Mary and her sister Martha.
2 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
(Mary, whose brother Lazarus was sick, was to anoint the Lord with perfume and wipe His feet with her hair.)
3 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: "Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk."
So the sisters sent word to Jesus, “Lord, the one You love is sick.”
4 När Jesus hörde detta, sade han: "Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad."
When Jesus heard this, He said, “This sickness will not end in death. No, it is for the glory of God, so that the Son of God may be glorified through it.”
5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
Now Jesus loved Martha and her sister and Lazarus.
6 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
So on hearing that Lazarus was sick, He stayed where He was for two days,
7 men därefter sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
and then He said to the disciples, “Let us go back to Judea.”
8 Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?"
“Rabbi,” they replied, “the Jews just tried to stone You, and You are going back there?”
9 Jesus svarade: "Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Jesus answered, “Are there not twelve hours of daylight? If anyone walks in the daytime, he will not stumble, because he sees by the light of this world.
10 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom."
But if anyone walks at night, he will stumble, because he has no light.”
11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: "Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen."
After He had said this, He told them, “Our friend Lazarus has fallen asleep, but I am going there to wake him up.”
12 Då sade hans lärjungar till honom: "Herre, sover han, så bliver han frisk igen."
His disciples replied, “Lord, if he is sleeping, he will get better.”
13 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
They thought that Jesus was talking about actual sleep, but He was speaking about the death of Lazarus.
14 Då sade Jesus öppet till dem: "Lasarus är död.
So Jesus told them plainly, “Lazarus is dead,
15 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom."
and for your sake I am glad I was not there, so that you may believe. But let us go to him.”
16 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med, för att vi må dö med honom."
Then Thomas called Didymus said to his fellow disciples, “Let us also go, so that we may die with Him.”
17 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
When Jesus arrived, He found that Lazarus had already spent four days in the tomb.
18 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
Now Bethany was near Jerusalem, a little less than two miles away,
19 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
and many of the Jews had come to Martha and Mary to console them in the loss of their brother.
20 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
So when Martha heard that Jesus was coming, she went out to meet Him; but Mary stayed at home.
21 Och Marta sade till Jesus: "Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Martha said to Jesus, “Lord, if You had been here, my brother would not have died.
22 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig."
But even now I know that God will give You whatever You ask of Him.”
23 Jesus sade till henne: "Din broder skall stå upp igen."
“Your brother will rise again,” Jesus told her.
24 Marta svarade honom: "Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen."
Martha replied, “I know that he will rise again in the resurrection at the last day.”
25 Jesus svarade till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Jesus said to her, “I am the resurrection and the life. Whoever believes in Me will live, even though he dies.
26 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" (aiōn g165)
And everyone who lives and believes in Me will never die. Do you believe this?” (aiōn g165)
27 Hon svarade honom: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen."
“Yes, Lord,” she answered, “I believe that You are the Christ, the Son of God, who was to come into the world.”
28 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: "Mästaren är här och kallar dig till sig."
After Martha had said this, she went back and called her sister Mary aside to tell her, “The Teacher is here and is asking for you.”
29 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
And when Mary heard this, she got up quickly and went to Him.
30 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Now Jesus had not yet entered the village, but was still at the place where Martha had met Him.
31 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
When the Jews who were in the house consoling Mary saw how quickly she got up and went out, they followed her, supposing she was going to the tomb to mourn there.
32 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: "Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död."
When Mary came to Jesus and saw Him, she fell at His feet and said, “Lord, if You had been here, my brother would not have died.”
33 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
When Jesus saw her weeping, and the Jews who had come with her also weeping, He was deeply moved in spirit and troubled.
34 och frågade: "Var haven I lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se." Och Jesus grät.
“Where have you put him?” He asked. “Come and see, Lord,” they answered.
35 Då sade judarna: "Se huru kär han hade honom!"
Jesus wept.
36 Men somliga av dem sade:
Then the Jews said, “See how He loved him!”
37 "Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?"
But some of them asked, “Could not this man who opened the eyes of the blind also have kept Lazarus from dying?”
38 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Jesus, once again deeply moved, came to the tomb. It was a cave with a stone laid across the entrance.
39 Jesus sade: "Tagen bort stenen." Då sade den dödes syster Marta till honom: "Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn."
“Take away the stone,” Jesus said. “Lord, by now he stinks,” said Martha, the sister of the dead man. “It has already been four days.”
40 Jesus svarade henne: "Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?"
Jesus replied, “Did I not tell you that if you believed, you would see the glory of God?”
41 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
So they took away the stone. Then Jesus lifted His eyes upward and said, “Father, I thank You that You have heard Me.
42 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig."
I knew that You always hear Me, but I say this for the benefit of the people standing here, so they may believe that You sent Me.”
43 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut."
After Jesus had said this, He called out in a loud voice, “Lazarus, come out!”
44 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: "Lösen honom, och låten honom gå."
The man who had been dead came out with his hands and feet bound in strips of linen, and his face wrapped in a cloth. “Unwrap him and let him go,” Jesus told them.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Therefore many of the Jews who had come to Mary, and had seen what Jesus did, believed in Him.
46 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
But some of them went to the Pharisees and told them what Jesus had done.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: "Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Then the chief priests and Pharisees convened the Sanhedrin and said, “What are we to do? This man is performing many signs.
48 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk."
If we let Him go on like this, everyone will believe in Him, and then the Romans will come and take away both our place and our nation.”
49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: "I förstån intet,
But one of them, named Caiaphas, who was high priest that year, said to them, “You know nothing at all!
50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås."
You do not realize that it is better for you that one man die for the people than that the whole nation perish.”
51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
Caiaphas did not say this on his own. Instead, as high priest that year, he was prophesying that Jesus would die for the nation,
52 Ja, icke allenast "för folket"; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
and not only for the nation, but also for the scattered children of God, to gather them together into one.
53 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
So from that day on they plotted to kill Him.
54 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
As a result, Jesus no longer went about publicly among the Jews, but He withdrew to a town called Ephraim in an area near the wilderness. And He stayed there with the disciples.
55 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
Now the Jewish Passover was near, and many people went up from the country to Jerusalem to purify themselves before the Passover.
56 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: "Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?"
They kept looking for Jesus and asking one another as they stood in the temple courts, “What do you think? Will He come to the feast at all?”
57 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
But the chief priests and Pharisees had given orders that anyone who knew where He was must report it, so that they could arrest Him.

< Johannes 11 >