< Johannes 10 >

1 "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
Panyuma pakendi Yesu walambeti, “Ndamwambilinga cakubinga, muntu labulunga kwingilila pacishinga cambelele nikabwalala kayi nikapondo.
2 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
Nsombi muntu lengililinga pacishinga endiye mwembeshi wa mbelele.
3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
Mulonda ukute kumucalwila. Mbelele shikute kunyumfwa maswi akendi, kayi ukute kushikuwa maina mbelele shakendi, nekushipulisha.
4 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
Ashipulisha ukute kushitangunina, nashoyo shikute kumukonkela, pakwinga shikute kwinshiba maswi akendi.
5 Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst."
Mwensu nkashela kumukonkela sobwe, pakwinga nkashainshi maswi a mwensu. Neco shikute kumufwamba.”
6 Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
Yesu walabambila mukoshano uyu, nsombi nabo baliyakunyumfwishisha ncalikubambila.
7 Åter sade Jesus till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
Ecebo cakendi kayi Yesu ncalabambilileti, “Ndamwambilinga cakubinga, ame njame cishinga cambelele.
8 Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
Bonse balesa kantanjisa nibakabwalala kayi nibakapondo, neco mbelele shiliya kubanyumfwila.
9 Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
Njame cishinga, bonse balengilinga kupitila mulinjame nibakapuluke. Kupitila mulinjame nibakengilenga ne kupula nekucana cakulya.
10 Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
Nsombi nendi kabwalala ukute kwishila kwiba, kushina ne kononga. Nomba ame nkandipo ico, ndalesa kupa bantu buyumi, kayi bwakwaninina.”
11 Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
Ame njame mwembeshi waina. Mwembeshi waina ukute kutaya buyumi bwakendi pacebo cambelele shakendi.
12 Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
Nomba mwembeshi wakwingisha ncito yakwembela mbelele nte mwembeshi waina pakwinga nte mwine neco abona kaumpe ukute kushishiya nekufwamba, nomba nako kaumpe kakute kwikatapo nashimbi kayi shilashala shikute kupalangana.
13 Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
Usa shikulembwa incito ukute kufwamba, pakwinga ntemwinesho, neco nkakute kusukama.
14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
Ame njame mwembeshi waina. Mbelele shakame ndishinshi, kayi nashoyo shinjishi.
15 såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
mbuli bata ncobanjishi, nenjame ndibenshi, ndalibambila kutaya buyumi bwakame pacebo cambelele shakame.
16 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
Kayi nkute nashimbi mbelele shabula kuba shamucata ici. Nashoyo nishikanyumfwe maswi akame, ninkashilete pamo, nishikabe mulitanga limo kayi ne mwembeshi umo.
17 Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
“Bata bansuni, pakwinga ndalibambila kuyaba buyumi bwakame kwambeti nkabe nabo kayi.
18 Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader."
Kuliya muntu wela kundamuna buyumi bwakame, ndabuyabanga mukuyanda kwakame. Nkute ngofu shakutaya buyumi bwakame, kayi ne ngofu shakubumanta. uwu emulawo ngobalampa Bata.”
19 För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
Bantu balatatika kupansana pacebo ca maswi awa.
20 Många av dem sade: "Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?"
Bangi pakati pabo balikwambeti, “Ukute mushimu waipa, kayi wakonya. Nicani mulamunyumfwilinga?”
21 Andra åter sade: "Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?"
Nomba bambi balikwambeti, “Maswi awa ntewo amuntu wekatwa ne mushimu waipa. Sena mushimu waipa ngaumubonesha washipilwa kwambeti abone?”
22 Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
Lino calikuba cindi camupewo pakusekekelela kupwa kwa kwibaka Ng'anda ya Lesa ku Yelusalemu.
23 och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
Lino Yesu walinkenda mumukushi wa Nga'nda ya Lesa, walikukwiweti mukushi waSolomoni.
24 Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: "Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet."
Lino bamakulene baYuda balamubunganina nekumwipusheti, “Nomba nukatuyubwilile lilyoni nanjobe Mupulushi Walaiwa? Twambile.”
25 Jesus svarade dem: "Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
Yesu walambeti, “Ndalamwambila kendi, nsombi nkamulashomonga. Mulimo ngonkute kwinsa mulina lya Bata, eukute kunjishila bukamboni.
26 Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
Nomba amwe nkamulashomonga, pakwinga nkamulipo mulikoto lyambelele shakame.
27 Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
Mbelele shakame shikute kunyumfwa maswi akame. Ame ndishinshi, kayi shikute kunkonkela.
28 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. (aiōn g165, aiōnios g166)
Nkute kushipa buyumi butapu, kayi nteshi shikataike. Paliya muntu wela kundamuna. (aiōn g165, aiōnios g166)
29 Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Bata balampa mbelele isho banene kupita bonse, neco paliya muntu wela kubalamuna mumakasa abo.
30 Jag och Fadern äro ett."
Ame neBata tobamo muntu umowa.”
31 Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
Lino bamakulene baBayuda balabwesa mabwe kwambeti bamupwaye.
32 Men Jesus sade till dem: "Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?"
Yesu walabambileti, “Ndamuboneshe mulimo waina walafumina kuli Bata. Nomba nipa ncito shipeyo nshomulayandanga kumpwaila mabwe?”
33 Judarna svarade honom: "Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa."
Bamakulene ba Baciyuda balamukumbuleti, “Nkatulayandanga kukupwaya mabwe pacebo ca mulimo waina sobwe, nsombi pacebo cakwambeti ulanyanshanga Lesa. Obe omuntu, ulalyelanikinga neLesa.”
34 Jesus svarade dem: "Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
Yesu walabakumbuleti, “Sena mu Milawo yenu nkamwalembweti, ‘Ame ndambeti mobalesa?
35 Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
Tucinsheti Mabala a Lesa nkela kupwaiwa. Kayi nakubinga, naLesa walikubakuwa, balapewa maswi wakendi eti balesa.”
36 huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
“Ngamwabaconi uyo Lesa ngwalaswepesha nekumutuma pacishi capanshi, amwe mulamwambilingeti lanyanshanga Lesa, sena nipacebo cakwambeti njame Mwana wa Lesa?
37 Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
Nomba na nkandenshinga mulimo ngobalampa Bata, kamutanshoma.
38 Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern."
Nsombi na emulimo ngondenshinga, kamushomani mulimo nambi nkamulanshomonga kwambeti mukonshe kwinshiba nekunyumfwishisha kwambeti ame nkute kwikala muli Bata, nabo Bata bakute kwikala muli njame.”
39 Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
Popelapo bantu basa balayanda kayi kumwikata, nsombi neye walapushumuka.
40 Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
Yesu walabwelela kayi kutala kwa mulonga wa Yolodani uko Yohane nkwalikubatishila bantu pakuyamba, lino walekala kopeloko.
41 Och många kommo till honom. Och de sade: "Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant."
Bantu bangi balesa kulyendiye, nkabambeti, “Yohane liya kwinsapo byeshikukankamanisha sobwe, nsombi byonse mbyalikwamba pamuntu uyu byalikuba byakubinga.”
42 Och många kommo där till tro på honom.
Kopeloko bantu bangi balashoma Yesu.

< Johannes 10 >