Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Ciertamente yo sé que es así. ¿Pero cómo puede un hombre justificarse ante ʼElohim?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Aunque uno quiera disputar con Él, no le podría responder una vez entre 1.000.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Él es sabio de corazón y poderoso en fortaleza. ¿Quién se endureció contra Él y salió ileso?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Arranca las montañas con su furor, y no saben quién las trastornó.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Sacude la tierra de su lugar y estremece sus columnas.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Él manda al sol, y no brilla. Coloca sello a las estrellas.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Él solo extendió el cielo, y camina sobre las olas del mar.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Él hizo la Osa, el Orión, las Pléyades y las secretas cámaras del sur.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Él hace cosas grandiosas, inescrutables, y maravillas incontables.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Ciertamente pasa junto a mí y no lo veo. Si pasa adelante de mí, no lo percibo.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Si Él arrebata, ¿quién lo resistirá? ¿Quién le dirá: Qué haces?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
ʼElohim no reprime su ira. Bajo Él se abaten los que ayudan a los soberbios.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
¡Cuánto menos yo puedo replicarle, al rebuscar palabras frente a Él!
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
A Él yo, aunque sea recto, no me atrevo a responder. Más bien imploro la clemencia de mi Juez.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Si lo invoco, y Él me responde, no podría creer que me oye.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Porque me quebranta con una tormenta y multiplica mis heridas sin causa.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
No me deja recuperar aliento, mas bien me llena de amarguras.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
Si apelo a la fuerza, ¡ciertamente Él es poderoso! Y si acudo al juicio, ¿quién lo convocará?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Si me declaro justo, mi boca me condenará. Aunque sea intachable, Él me declarará perverso.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Soy intachable, sin embargo, no me conozco a mí mismo. Desprecio mi vida.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Todo es una misma cosa. Por tanto digo: Él destruye al intachable y al perverso.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Si el azote mata de repente, Él se burla de la desesperación del inocente.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La tierra es entregada en manos de los perversos. Él cubre los semblantes de sus jueces. Si no es así, ¿entonces, quién?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Mis días son más veloces que un corredor. Huyeron. No vieron el bien.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Se deslizaron como botes de junco, como el águila que se lanza sobre su presa.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si digo: Olvidaré mi queja, mudaré mi semblante y me alegraré,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
entonces me turban todos mis dolores. Sé que no me tendrás como inocente,
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
y que soy declarado perverso. ¿Para qué entonces me fatigo en vano?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Aunque me lave con agua de nieve, y limpie mis manos con lejía,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
aún me hundirás en el lodo, y mis ropas me repugnarán.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Porque Él no es hombre como yo para que le responda, y vayamos juntos a juicio.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
No hay un árbitro entre nosotros que coloque su mano entre los dos,
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
que quite su vara de sobre mí para que no me espante su terror.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Entonces yo hablaría y no le temería. Pero yo mismo no estoy en esa condición.
