Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Potem je Job odgovoril in rekel:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
»Vem, to je tako res. Toda kako bi človek mogel biti pravičen z Bogom?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Če se hoče pričkati z njim, mu ne more odgovoriti eno od tisočih.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
On je moder v srcu in mogočen v moči; kdo se je utrdil zoper njega in je uspel?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Ki odstranja gore in ne vedo, ki jih prevrača v svoji jezi.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Ki trese zemljo iz njenega kraja in njeni stebri trepetajo.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Ki zapoveduje soncu in ta ne vzhaja in pečati zvezde.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Ki sam razprostira nebo in stopa po valovih morja.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Ki dela Arktur, Orion, Gostosevce in južne sobe.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Ki dela velike stvari neodkrite, da, in čudeže brez števila.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Glej! Hodi poleg mene, jaz pa ga ne vidim; gre tudi naprej, toda jaz ga ne zaznavam.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Glej, odvzema, kdo ga lahko ovira? Kdo mu bo rekel: ›Kaj delaš?‹
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Če Bog ne bo umaknil svoje jeze, se ponosni pomočniki sklonijo pod njim.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Kako mnogo manj bi mu jaz mogel odgovoriti in izbrati svoje besede, da razpravljam z njim?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Kateremu, čeprav bi bil pravičen, vendar ne bi mogel odgovoriti, temveč bi naredil ponižno prošnjo svojemu sodniku.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Če sem klical in mi je odgovoril, vendar ne bi verjel, da je prisluhnil mojemu glasu.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Kajti lomi me z viharjem in brez razloga množi moje rane.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Ne bo mi pustil, da zajamem sapo, temveč me napolnjuje z grenkobo.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
Če govorim o moči, glej, on je močan, če pa o sodbi, kdo mi bo določil čas zagovarjanja?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Če jaz sebe opravičim, me bodo moja lastna usta obsodila. Če rečem: ›Jaz sem popoln, ‹ se bo izkazalo, da sem sprevržen.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Čeprav bi bil popoln, vendar ne bi poznal svoje duše; preziral bi svoje življenje.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
To je ena stvar, zato sem rekel to: ›On uničuje popolnega in zlobnega.‹
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Če nadloga nenadoma ubije, se bo posmehoval ob sojenju nedolžnih.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Zemlja je dana v roko zlobnega. On zakriva obličja njenih sodnikov. Če ne, kje in kdo je on?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Torej moji dnevi so hitrejši kakor tekač. Odletijo proč, ničesar dobrega ne vidijo.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Minili so kakor nagle ladje, kakor orel, ki hiti k plenu.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Če rečem: ›Pozabil bom svojo pritožbo, prenehal bom s svojo potrtostjo in se potolažil, ‹
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
se bojim vseh svojih bridkosti, vem, da me ne boš imel za nedolžnega.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Če sem zloben, zakaj se potem trudim zaman?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Če se umijem s snežnico in svoje roke naredim čiste kot še nikoli,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
me boš vendar pahnil v jarek in moja lastna oblačila me bodo prezirala.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Kajti on ni človek, kakor sem jaz, da bi mu odgovoril in bi skupaj prišla na sodbo.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Niti ni tukaj kakršnegakoli razsodnika med nama, da bi lahko svojo roko položil na naju oba.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Naj svojo palico vzame od mene in naj me njegov strah ne straši.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Potem bi govoril in se ga ne bi bal, toda z menoj ni tako.
