Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Mas Jó respondeu, dizendo:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Na verdade sei que é assim; mas como pode o ser humano ser justo diante de Deus?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Ainda se quisesse disputar com ele, não conseguiria lhe responder uma coisa sequer em mil.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Ele é sábio de coração, e poderoso em forças. Quem se endureceu contra ele, e teve paz?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Ele transporta as montanhas sem que o saibam; e as transtorna em seu furor.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Ele remove a terra de seu lugar, e faz suas colunas tremerem.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Ele dá ordem ao sol, e ele não brilha; e sela as estrelas.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Ele é o que sozinho estende os céus, e anda sobre as alturas do mar.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Ele é o que fez a Usra, o Órion, as Plêiades, e as constelações do sul.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Ele é o que faz coisas grandes e incompreensíveis, e inúmeras maravilhas.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Eis que ele passa diante de mim, sem que eu não o veja; ele passará diante de mim, sem que eu saiba.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Eis que, quando ele toma, quem pode lhe impedir? Quem poderá lhe dizer: O que estás fazendo?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Deus não reverterá sua ira, e debaixo dele se encurvam os assistentes de Raabe.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Como poderia eu lhe responder, e escolher minhas palavras contra ele?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
A ele, ainda que eu fosse justo, não lhe responderia; a meu juiz pediria misericórdia.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Ainda que eu lhe chamasse, e ele respondesse, mesmo assim não creria que ele tivesse dado ouvidos à minha voz.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Pois ele tem me quebrantado com tempestade, e multiplicado minhas feridas sem causa.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Ele não me permite respirar; em vez disso, me farta de amarguras.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
Quanto às forças, eis que ele é forte; e quanto ao juízo, [ele diria]: Quem me convocará?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Ainda que eu seja justo, minha boca me condenaria; se eu fosse inocente, então ela me declararia perverso.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Mesmo se eu for inocente, não estimo minha alma; desprezo minha vida.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
É tudo a mesma coisa; por isso digo: ele consome ao inocente e ao perverso.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Quando o açoite mata de repente, ele ri do desespero dos inocentes.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
A terra está entregue nas mãos dos perversos. Ele cobre o rosto de seus juízes. Se não é ele, então quem é?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Meus dias foram mais rápidos que um homem que corre; fugiram, e não viram o bem.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Passaram como barcos de papiro, como a águia que se lança à comida.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Se disser: Esquecerei minha queixa, mudarei o aspecto do meu rosto, e sorrirei,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
[Ainda] teria pavor de todas as minhas dores; [pois] sei que não me terás por inocente.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Se eu já estou condenado, então para que eu sofreria em vão?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Ainda que me lave com água de neve, e limpe minhas mãos com sabão,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Então me submergirias no fosso, e minhas próprias vestes me abominariam.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Pois ele não é homem como eu, para que eu lhe responda, e venhamos juntamente a juízo.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Não há entre nós árbitro que ponha sua mão sobre nós ambos,
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Tire de sobre mim sua vara, e seu terror não me espante.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
[Então] eu falaria, e não teria medo dele. Pois não está sendo assim comigo.
