Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Yobu n’alyoka addamu nti,
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
“Ddala nkimanyi nga kino kituufu. Naye omuntu asobola atya okuba omutuukirivu eri Katonda?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Wadde ng’omuntu yandyagadde okuwakana naye, tayinza kumuddamu kibuuzo na kimu ku bibuuzo olukumi.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Amagezi ge ga nsusso, amaanyi ge mangi nnyo; ani eyali amuwakanyizza n’avaayo nga taliiko binuubule?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Asimbula ensozi ne zivaayo nga tezimanyiridde era n’azivuunika ng’asunguwadde.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Ensi aginyeenya n’eva mu kifo kyayo era n’akankanya empagi zaayo.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Ayogera eri enjuba ne teyaka, akugira n’alemesa ekitangaala ky’emmunyeenye okulabika.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Ye yekka abamba eggulu era n’atambulira ku mayengo g’ennyanja.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Ye mukozi wa Nabaliyo, entungalugoye ne Kakaaga, n’ebibinja eby’emunyeenye eby’obukiikaddyo.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Akola ebyewuunyo ebizibu okunnyonnyola, n’akola n’ebyamagero ebitabalika.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Bw’ayita we ndi sisobola kumulaba, bw’ampitako, sisobola kumutegeera.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Bw’aba alina ky’aggya ku muntu, ani ayinza okumuziyiza? Ani ayinza okumubuuza nti kiki ky’okola?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Katonda taziyiza busungu bwe; n’ebibinja bya Lakabu byakankanira wansi w’ebigere bye.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Kaakano nnyinza ntya okuwakana naye? Nnyinza ntya okufuna ebigambo mpakane naye?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Wadde nga siriiko musango, sisobola kubaako kye muddamu, mba nnyinza kwegayirira bwegayirizi oyo Omulamuzi wange ankwatirwe ekisa.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Ne bwe na ndimukoowodde n’ampitaba, sirowooza nti yandimpadde ekiseera n’ampuliriza.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Yandimenyeemenye mu muyaga nannyongerako ebiwundu awatali nsonga.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Teyandindese kuddamu mukka naye yandimmaliddewo ddala nga mbonaabona.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
Bwe kiba nga kigambo kya maanyi bwanyi, ye wa maanyi. Era bwe kiba kya kusala musango, ani alimuyita?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Ne bwe sandibaddeko musango, akamwa kange kandigunsalidde. Ne bwe bandinnangiridde nti siriiko kyakunenyezebwa, kandirangiridde nti gunsinze.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
“Wadde nga sirina kyakunenyezebwa, sikyefaako, obulamu bwange mbunyooma.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Byonna kye kimu, kyenva ŋŋamba nti, Azikiriza bonna abataliiko musango awamu n’abakozi b’ebibi.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Kawumpuli bw’aba asse mbagirawo, Mukama asekerera okubonaabona kw’abatalina musango.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Ensi yaweebwayo mu mukono gw’abakozi b’ebibi. Abikka ku maaso g’abagiramula. Bw’aba nga si Mukama, kale ani?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Kaakano ennaku zange zidduka okusinga omuddusi, zifuumuuka, tezirina kalungi ke ziraba.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Zifuumuuka ng’amaato ag’ebitoogo agadduka ennyo, ng’empungu eyanguyiriza okugenda eri omuyiggo.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Bwe ŋŋamba nti, Leka neerabire okusinda kwange, oba nti neerabire obunyiikaavu bwange, nsekemu,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
ne neekokkola okubonaabona kwange, mmanyi nga Mukama tombale ng’ataliiko musango.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Omusango gunsinze, lwaki nteganira obwereere?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Ne bwe nandinaabye sabbuuni n’engalo zange ne nzitukuza,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
era wandinsudde mu kinnya, n’engoye zange zennyini ne zinneetamwa.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Kubanga Mukama si muntu nga nze bwe ndi nti muddemu, era nti tusisinkane tuwozaŋŋanye mu mbuga z’amateeka.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Tewali mutabaganya ayinza kututeekako mukono gwe ffembi,
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
eyandizigyeko omuggo gwa Katonda entiisa ye n’erekeraawo okunzijira.
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Olwo nno nandyogedde nga simutya; naye nga bwe kiri kaakano, sisobola.”
