Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
ヨブは答えて言った、
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
「まことにわたしは、その事のそのとおりであることを知っている。しかし人はどうして神の前に正しくありえようか。
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
よし彼と争おうとしても、千に一つも答えることができない。
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
彼は心賢く、力強くあられる。だれが彼にむかい、おのれをかたくなにして、栄えた者があるか。
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
彼は、山を移されるが、山は知らない。彼は怒りをもって、これらをくつがえされる。
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
彼が、地を震い動かしてその所を離れさせられると、その柱はゆらぐ。
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
彼が日に命じられると、日は出ない。彼はまた星を閉じこめられる。
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
彼はただひとり天を張り、海の波を踏まれた。
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
彼は北斗、オリオン、プレアデスおよび南の密室を造られた。
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
彼が大いなる事をされることは測りがたく、不思議な事をされることは数知れない。
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
見よ、彼がわたしのかたわらを通られても、わたしは彼を見ない。彼は進み行かれるが、わたしは彼を認めない。
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
見よ、彼が奪い去られるのに、だれが彼をはばむことができるか。だれが彼にむかって『あなたは何をするのか』と言うことができるか。
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
神はその怒りをやめられない。ラハブを助ける者どもは彼のもとにかがんだ。
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
どうしてわたしは彼に答え、言葉を選んで、彼と議論することができよう。
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
たといわたしは正しくても答えることができない。わたしを責められる者にあわれみを請わなければならない。
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
たといわたしが呼ばわり、彼がわたしに答えられても、わたしの声に耳を傾けられたとは信じない。
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
彼は大風をもってわたしを撃ち砕き、ゆえなく、わたしに多くの傷を負わせ、
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
わたしに息をつかせず、苦い物をもってわたしを満たされる。
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
力の争いであるならば、彼を見よ、さばきの事であるならば、だれが彼を呼び出すことができよう。
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
たといわたしは正しくても、わたしの口はわたしを罪ある者とする。たといわたしは罪がなくても、彼はわたしを曲った者とする。
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
わたしは罪がない、しかしわたしは自分を知らない。わたしは自分の命をいとう。
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
皆同一である。それゆえ、わたしは言う、『彼は罪のない者と、悪しき者とを共に滅ぼされるのだ』と。
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
災がにわかに人を殺すような事があると、彼は罪のない者の苦難をあざ笑われる。
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
世は悪人の手に渡されてある。彼はその裁判人の顔をおおわれる。もし彼でなければ、これはだれのしわざか。
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
わたしの日は飛脚よりも速く、飛び去って幸を見ない。
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
これは走ること葦舟のごとく、えじきに襲いかかる、わしのようだ。
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
たといわたしは『わが嘆きを忘れ、憂い顔をかえて元気よくなろう』と言っても、
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
わたしはわがもろもろの苦しみを恐れる。あなたがわたしを罪なき者とされないことをわたしは知っているからだ。
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
わたしは罪ある者とされている。どうして、いたずらに労する必要があるか。
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
たといわたしは雪で身を洗い、灰汁で手を清めても、
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
あなたはわたしを、みぞの中に投げ込まれるので、わたしの着物も、わたしをいとうようになる。
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
神はわたしのように人ではないゆえ、わたしは彼に答えることができない。われわれは共にさばきに臨むことができない。
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
われわれの間には、われわれふたりの上に手を置くべき仲裁者がない。
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
どうか彼がそのつえをわたしから取り離し、その怒りをもって、わたしを恐れさせられないように。
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
そうすれば、わたしは語って、彼を恐れることはない。わたしはみずからそのような者ではないからだ。
