Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Hiob antwortete und sprach:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Ja wohl, ich weiß, daß es so ist, - wie könnte der Mensch je Recht behalten gegen Gott!
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Wenn er geruhte, mit ihm zu streiten, - nicht auf eins von Tausend könnt' er ihm erwidern!
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Der weisen Sinnes und von gewaltiger Kraft ist - wer hat ihm je getrotzt und blieb unversehrt?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Er, der unvermerkt Berge versetzt, indem er sie umstürzt in seinem Grimm;
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
der die Erde aufbeben macht von ihrer Stätte, daß ihre Säulen ins Wanken geraten,
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
der der Sonne verbietet, aufzustrahlen, und die Sterne unter Siegel legt;
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
der den Himmel ausspannt allein und einher schreitet auf den Höhen des Meers,
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
der den Bären schuf, den Orion und die Pleiaden und die Kammern des Südens;
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
der große Dinge thut, die unerforschlich, und Wunder, die nicht aufzuzählen sind.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Fürwahr, er zieht an mir vorüber, aber ich sehe ihn nicht; er schwebt dahin, aber ich gewahre ihn nicht.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Rafft er hinweg, wer will ihm wehren? Wer darf zu ihm sprechen: “Was thust du da?”
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Gott wehrt nicht seinem Zorn - krümmten sich doch Rahabs Helfer unter ihm! -
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
geschweige, daß ich ihm erwidern dürfte, ihm gegenüber meine Worte wählen könnte,
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
der ich, auch wenn ich Recht habe, keine Antwort bekomme, zu meinem Widerpart um Gnade flehen muß.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Wenn ich ihn riefe und er gäbe mir Antwort, so würde ich's doch nicht glauben, daß er mich anhören werde.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Vielmehr, im Sturmwind würde er mich anschnauben und meine Wunden ohne Ursach' mehren,
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
würde mich nimmer aufatmen lassen, sondern mich sättigen mit bitterem Weh.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
Gilt's Kraft des Starken, so ist er da, aber gilt's den Rechtsweg - “wer darf mich vorfordern?”
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Wär' ich im Recht - mein Mund würde mich verdammen, wäre ich unschuldig - er würde mich zum Betrüger machen!
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Unschuldig bin ich - was kümmert mich mein Leben! ich verachte mein Dasein!
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Eins ist es, drum spreche ich's aus: er bringt den Frommen wie den Frevler um!
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Wenn die Geißel jählings tötet, so lacht er über die Verzweiflung Unschuldiger.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Die Erde ist in der Frevler Hand gegeben, die Augen ihrer Richter hält er zu: wenn er nicht - wer denn sonst?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
und meine Tage eilten schneller dahin, als ein Läufer, entflohen, ohne Glück geschaut zu haben,
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
fuhren dahin wie Binsenkähne, wie ein Adler, der auf Beute stößt.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Wenn ich denke: Ich will meinen Jammer vergessen, will meinen Unmut lassen und heiter blicken,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
so schaudre ich vor allen meinen Schmerzen: ich weiß, daß du mich nicht lossprechen wirst.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Ich, ich soll schuldig sein, wozu mich da noch vergeblich abmühen?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Wenn ich mich auch mit Schnee wüsche und meine Hände mit Lauge reinigte,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
so würdest du mich in den Pfuhl eintauchen, daß meine Kleider vor mir Abscheu hätten.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Denn er ist nicht ein Mensch wie ich, daß ich ihm Antwort geben, daß wir miteinander vor Gericht treten könnten.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Kein Schiedsmann ist zwischen uns, der auf uns beide seine Hand legen könnte.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Er nehme seinen Stock von mir hinweg und lasse seinen Schrecken mich nicht ängstigen,
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
so will ich reden, ohne ihn zu fürchten, denn so steht es mit meinem Innern nicht!
