Job 9

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Et, répondant, Job dit:

2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

Assurément, je vois qu’il en est ainsi, et qu’un homme comparé à Dieu n’est pas trouvé juste.

3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

S’il veut disputer avec lui, il ne pourra répondre une chose sur mille.

4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

Dieu est sage de cœur et puissant en force: qui lui a résisté, et a eu la paix?

5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

C’est lui qui a transporté des montagnes, et ceux qu’il a renversés dans sa fureur ne s’en sont pas aperçus.

6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

C’est lui qui remue la terre de sa place, et fait que ses colonnes sont renversées.

7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

C’est lui qui commande au soleil, et le soleil ne se lève pas; et qui renferme les étoiles comme sous un sceau.

8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

C’est lui qui seul étend les cieux, et qui marche sur les flots de la mer.

9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

C’est lui qui a fait Arcturus, Orion, les Hyades et les astres cachés du midi.

10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

C’est lui qui fait des choses grandes, incompréhensibles et admirables qui sont sans nombre.

11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

S’il vient à moi, je ne le verrai pas: s’il s’en va, je ne m’en apercevrai pas.

12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"

S’il interroge soudain, qui lui répondra? ou qui peut dire: Pourquoi faites-vous ainsi?

13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

C’est Dieu à la colère duquel personne ne peut résister, et sous qui se courbent ceux qui portent l’univers.

14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

Combien grand suis-je donc moi, pour que je lui réponde et que je lui parle avec mes propres paroles?

15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

Quand j’aurais en moi quel que justice, je ne répondrais rien, mais j’implorerais mon juge.

16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Lors même qu’il m’aurait exaucé, quand je l’invoquais, je ne croirais pas qu’il eût entendu ma voix.

17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

Car il me brisera dans un tourbillon, et il multipliera mes plaies même sans raison.

18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

Il ne permet pas que mon esprit se repose, et il me remplit d’amertumes.

19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"

Si j’ai recours à la force, il est très puissant; si à l’équité d’un jugement, personne n’ose rendre témoignage pour moi.

20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Si je veux me justifier, ma propre bouche me condamnera; si je me montre innocent, il prouvera que je suis pervers.

21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

Quand je serais juste, mon âme l’ignorerait même, et j’aurais du dégoût pour ma vie.

22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Je n’ai dit qu’une seule chose, c’est que Dieu détruit et l’innocent et l’impie.

23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

S’il frappe, qu’il tue tout d’un coup, et qu’il ne se rie pas des peines des innocents.

24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

La terre a été livrée aux mains de l’impie; il voile le visage de ses juges; que si ce n’est pas lui, qui est-ce donc?

25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Mes jours ont été plus rapides qu’un coureur: ils ont fui et n’ont pas vu de bonheur.

26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Ils ont passé comme des vaisseaux qui portent des fruits, comme un aigle qui vole vers sa pâture.

27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

Lorsque je dis: Je ne parlerai plus ainsi, je change de visage, et je suis tourmenté par la douleur.

28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

Je redoutais toutes mes œuvres, sachant que vous ne me pardonneriez pas, si je péchais.

29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Et si après cela je suis impie, pourquoi ai-je travaillé en vain?

30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

Si j’avais été lavé comme dans de l’eau de neige, et si mes mains brillaient comme étant très nettes,

31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

Vous me plongeriez néanmoins dans la fange, et mes vêtements auraient horreur de moi.

32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

Car je ne répondrai pas à un homme qui est semblable à moi, et qui peut être entendu en jugement avec moi et à l’égal de moi.

33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

Il n’y a personne qui puisse nous reprendre l’un et l’autre, et mettre sa main entre les deux.

34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Qu’il retire de moi sa verge, et que sa terreur ne m’épouvante point.

35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Je parlerai et ne le craindrai pas; car, effrayé, je ne puis répondre.