Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Et Job reprit et dit:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Assurément je sais qu'il en est ainsi; et comment un mortel serait-il juste devant Dieu?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
s'il voulait contester avec Lui, il ne répondrait pas à une chose sur mille.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Pour l'intelligence, Il est sage, et pour la force, Il est puissant; qui pourrait Le braver, et rester sain et sauf?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Il déplace soudain les montagnes qu'il bouleverse dans sa colère;
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Il ébranle la terre sur sa base, et ses colonnes tremblent;
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Il commande au soleil de ne point se lever, et Il met un sceau sur les étoiles;
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Il incline les cieux à Lui seul, et s'avance sur les sommités des flots;
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Il fit l'Ourse, Orion, les Pléiades, et les retraites lointaines du Midi,
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Il fait des choses grandes, qu'on ne peut sonder, et des merveilles qu'on ne peut compter.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Voici, Il m'assaille, et je ne le vois pas, Il attaque, et je ne l'aperçois pas.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Voici, Il emporte: qui le fera revenir? Qui lui dira: Que fais-tu?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Dieu ne calme pas son courroux; sous lui plient les appuis de l'orgueil;
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
et je pourrais lui répondre, et choisir les paroles à lui dire!
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Eussé-je raison, je ne répondrais pas, de mon Juge j'invoquerais la clémence.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Quand Il répondrait à mon appel, je ne croirais pas qu'il ait ouï ma voix;
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
car Il m'assaille par la tempête, et Il multiplie mes plaies sans motif;
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Il ne me laisse pas reprendre haleine, car Il me rassasie d'amertumes.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
En appelle-t-on à la vigueur du fort: « Me voici! » [dit-Il] au droit: « Qui M'assignera? »
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Eussé-je raison, ma bouche devrait me condamner; fussé-je innocent, Il me trouverait pervers.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Je suis innocent, et ne fais nul cas de la vie. je dédaigne de vivre.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
C'est tout un! Aussi dis-je: Il détruit innocent et coupable.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Quand sa verge donne soudain la mort, Il se rit de l'épreuve de l'innocent:
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
la terre est livrée aux mains de l'impie, Il ôte la vue aux yeux de ses juges. Si ce n'est pas lui, qui est-ce donc?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Mes jours s'en vont plus rapides que le coureur, ils fuient sans voir le bonheur,
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
ils passent comme des nacelles de roseau, comme l'aigle qui fond sur sa proie.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si je dis: Je veux oublier ma plainte, quitter mon air triste, redevenir serein;
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
je m'épouvante de tous mes maux, je sais que Tu ne m'absoudras pas.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Je dois être coupable; pourquoi prendre une peine inutile?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Quand je me laverais dans l'eau de neige, quand avec la lessive je rendrais mes mains nettes,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
même alors tu me plongerais dans la fosse, et mes habits mêmes me trouveraient repoussant.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Car Il n'est pas homme comme moi, pour que je réplique, pour que nous paraissions en jugement ensemble.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Entre nous il n'y a point d'arbitre qui interpose sa main entre nous.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Qu'il éloigne de moi sa verge, et que ses terreurs ne m'effraient plus!
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
alors je parlerai, et serai sans crainte: car ainsi, je ne suis pas à moi-même.
