Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Et Job prit la parole, et dit:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Certainement, je sais qu'il en est ainsi; et comment l'homme serait-il juste devant Dieu?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
S'il veut plaider avec lui, il ne lui répondra pas une fois sur mille.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Il est habile en son intelligence, et puissant en sa force: qui lui a résisté et s'en est bien trouvé?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Il transporte les montagnes, et elles ne le savent pas; il les bouleverse en sa fureur;
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Il fait trembler la terre sur sa base, et ses colonnes sont ébranlées.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Il parle au soleil, et le soleil ne se lève pas; et il met un sceau sur les étoiles.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Seul, il étend les cieux, et il marche sur les hauteurs de la mer.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Il a créé la grande Ourse, l'Orion, et la Pléiade, et les régions cachées du midi.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Il fait de grandes choses qu'on ne peut sonder, de merveilleuses choses qu'on ne peut compter.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Voici, il passe près de moi, et je ne le vois pas; il passe encore, et je ne l'aperçois pas.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
S'il ravit, qui le lui fera rendre? Qui lui dira: Que fais-tu?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Dieu ne revient pas sur sa colère; sous lui sont abattus les plus puissants rebelles.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Combien moins lui pourrais-je répondre, moi, et choisir mes paroles pour lui parler!
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Quand j'aurais raison, je ne lui répondrais pas; je demanderais grâce à mon juge!
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Si je le citais, et qu'il me répondît, je ne croirais pas qu'il voulût écouter ma voix,
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Lui qui fond sur moi dans une tempête, et qui multiplie mes plaies sans motif.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Il ne me permet point de reprendre haleine; il me rassasie d'amertume.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
S'il est question de force, il dit: “Me voilà! “S'il est question de droit: “Qui m'assigne? “
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Quand même je serais juste, ma bouche me condamnerait; je serais innocent, qu'elle me déclarerait coupable.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Je suis innocent. Je ne me soucie pas de vivre, je ne fais aucun cas de ma vie.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Tout se vaut! C'est pourquoi j'ai dit: Il détruit l'innocent comme l'impie.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Quand un fléau soudain répand la mort, il se rit des épreuves des innocents.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La terre est livrée aux mains des méchants; il couvre les yeux de ceux qui la jugent. Si ce n'est lui, qui est-ce donc
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Mes jours ont été plus légers qu'un courrier; ils se sont enfuis, sans voir le bonheur;
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Ils ont glissé comme des barques de roseaux, comme l'aigle qui fond sur sa proie.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si je dis: Je veux oublier ma plainte, quitter mon air triste, et reprendre ma sérénité,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Je suis effrayé de toutes mes douleurs: je sais que tu ne me jugeras pas innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Moi, je suis condamné, pourquoi me fatiguer en vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Quand je me laverais dans la neige, quand je purifierais mes mains dans la potasse,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Tu me plongerais dans le fossé, et mes vêtements m'auraient en horreur.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Car il n'est pas un homme comme moi pour que je lui réponde, pour que nous allions ensemble en justice.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Il n'y a pas d'arbitre entre nous, qui pose sa main sur nous deux.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Qu'il ôte sa verge de dessus moi, et que ses terreurs ne me troublent plus!
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Alors je lui parlerai sans crainte; car, dans l'état où je me trouve, je ne suis plus à moi.
