Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Job prit la parole et dit:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Je sais bien qu’il en est ainsi; Comment l’homme serait-il juste devant Dieu?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
S’il voulait contester avec lui, Sur mille choses il ne pourrait répondre à une seule.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
A lui la sagesse et la toute-puissance: Qui lui résisterait impunément?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Il transporte soudain les montagnes, Il les renverse dans sa colère.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Il secoue la terre sur sa base, Et ses colonnes sont ébranlées.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Il commande au soleil, et le soleil ne paraît pas; Il met un sceau sur les étoiles.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Seul, il étend les cieux, Il marche sur les hauteurs de la mer.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Il a créé la Grande Ourse, l’Orion et les Pléiades, Et les étoiles des régions australes.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Il fait des choses grandes et insondables, Des merveilles sans nombre.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Voici, il passe près de moi, et je ne le vois pas, Il s’en va, et je ne l’aperçois pas.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
S’il enlève, qui s’y opposera? Qui lui dira: Que fais-tu?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Dieu ne retire point sa colère; Sous lui s’inclinent les appuis de l’orgueil.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
Et moi, comment lui répondre? Quelles paroles choisir?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Quand je serais juste, je ne répondrais pas; Je ne puis qu’implorer mon juge.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Et quand il m’exaucerait, si je l’invoque, Je ne croirais pas qu’il eût écouté ma voix,
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Lui qui m’assaille comme par une tempête, Qui multiplie sans raison mes blessures,
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Qui ne me laisse pas respirer, Qui me rassasie d’amertume.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
Recourir à la force? Il est tout-puissant. A la justice? Qui me fera comparaître?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Suis-je juste, ma bouche me condamnera; Suis-je innocent, il me déclarera coupable.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Innocent! Je le suis; mais je ne tiens pas à la vie, Je méprise mon existence.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Qu’importe après tout? Car, j’ose le dire, Il détruit l’innocent comme le coupable.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Si du moins le fléau donnait soudain la mort!… Mais il se rit des épreuves de l’innocent.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
La terre est livrée aux mains de l’impie; Il voile la face des juges. Si ce n’est pas lui, qui est-ce donc?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Mes jours sont plus rapides qu’un courrier; Ils fuient sans avoir vu le bonheur;
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
Ils passent comme les navires de jonc, Comme l’aigle qui fond sur sa proie.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Si je dis: Je veux oublier mes souffrances, Laisser ma tristesse, reprendre courage,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Je suis effrayé de toutes mes douleurs. Je sais que tu ne me tiendras pas pour innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Je serai jugé coupable; Pourquoi me fatiguer en vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
Quand je me laverais dans la neige, Quand je purifierais mes mains avec du savon,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Tu me plongerais dans la fange, Et mes vêtements m’auraient en horreur.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Il n’est pas un homme comme moi, pour que je lui réponde, Pour que nous allions ensemble en justice.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
Il n’y a pas entre nous d’arbitre, Qui pose sa main sur nous deux.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Qu’il retire sa verge de dessus moi, Que ses terreurs ne me troublent plus;
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Alors je parlerai et je ne le craindrai pas. Autrement, je ne suis point à moi-même.
