Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered and said:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Of a truth, I know that it is so: For how can man be just before God?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If he choose to contend with him, He cannot answer him to one charge of a thousand.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
He is excellent in wisdom, mighty in strength: Who hath hardened himself against him, and prospered?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
He removeth the mountains, and they know it not; He overturneth them in his anger.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
He shaketh the earth out of her place, And the pillars thereof tremble.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
He commandeth the sun, and it riseth not, And he sealeth up the stars.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
He alone spreadeth out the heavens, And walketh upon the high waves of the sea.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
He made the Bear, Orion, and the Pleiades, And the secret chambers of the South.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
He doeth great things past finding out, Yea, wonderful things without number.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Lo! he goeth by me, but I see him not; He passeth along, but I do not perceive him.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Lo! he seizeth, and who can hinder him? Who will say to him, What doest thou?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God will not turn away his anger; The proud helpers are brought low before him.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
How much less shall I answer him, And choose out words to contend with him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Though I were innocent, I would not answer him; I would cast myself on the mercy of my judge.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Should I call, and he make answer to me, I could not believe that he listened to my voice, —
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
He who falleth upon me with a tempest, And multiplieth my wounds without cause!
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
Who will not suffer me to take my breath, But filleth me with bitterness!
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
If I look to strength, “Lo! here am I!” [[saith he, ]] If to justice, “Who shall summon me to trial?”
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Though I were upright, yet must my own mouth condemn me; Though I were innocent, He would prove me perverse.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
Though I were innocent, I would not care for myself; I would despise my life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
It is all one; therefore I will affirm, He destroyeth the righteous and the wicked alike.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
When the scourge bringeth sudden destruction, He laugheth at the sufferings of the innocent.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
The earth is given into the hands of the wicked; He covereth the face of the judges thereof; If it be not He, who is it?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
My days have been swifter than a courier; They have fled away; they have seen no good.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They have gone by like the reed-skiffs; Like the eagle, darting upon his prey.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I say, I will forget my lamentation, I will change my countenance, and take courage,
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
Still am I in dread of the multitude of my sorrows; For I know that thou wilt not hold me innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
I shall be found guilty; Why then should I labor in vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I wash myself in snow, And cleanse my hands with lye,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Still wilt thou plunge me into the pit, So that my own clothes will abhor me.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For He is not a man, as I am, that I may contend with him, And that we may go together into judgment;
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
There is no umpire between us, Who may lay his hand upon us both.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let him take from me his rod, And not dismay me with his terrors,
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Then I will speak, and not be afraid of him: For I am not so at heart.
