Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
And Job answers and says:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
“Truly I have known that [it is] so, But how is man righteous with God?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If he delights to strive with Him—He does not answer him one of a thousand.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Wise in heart and strong in power—Who has hardened toward Him and is at peace?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Who is removing mountains, And they have not known, Who has overturned them in His anger.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Who is shaking earth from its place, And its pillars move themselves.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Who is commanding to the sun, and it does not rise, And the stars He seals up.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Stretching out the heavens by Himself, And treading on the heights of the sea,
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Making the Great Bear, Orion, and the Pleiades, And the inner chambers of the south.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Doing great things until there is no searching, And wonderful, until there is no numbering.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Behold, He goes over by me, and I do not see, And He passes on, and I do not attend to it.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Behold, He snatches away, who brings it back? Who says to Him, What [are] You doing?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God does not turn back His anger, Proud helpers have bowed under Him.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
How much less do I answer Him? Choose out my words with Him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Whom, though I were righteous, I do not answer, For my judgment I make supplication.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Though I had called and He answers me, I do not believe that He gives ear [to] my voice.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
Because He bruises me with a storm, And has multiplied my wounds for nothing.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
He does not permit me to refresh my spirit, But fills me with bitter things.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
If of power, behold, the Strong One; And if of judgment—who convenes me?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
If I am righteous, my mouth declares me wicked; [If] I am perfect, it declares me perverse.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
I am perfect; I do not know my soul, I despise my life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
It is the same thing, therefore I said, He is consuming the perfect and the wicked.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
If a scourge puts to death suddenly, He laughs at the trial of the innocent.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Earth has been given Into the hand of the wicked. He covers the faces of her judges, If not—where, who [is] he?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
My days have been swifter than a runner, They have fled, they have not seen good,
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They have passed on with ships of reed, As an eagle darts on food.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Though I say, I forget my talking, I forsake my corner, and I brighten up!
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
I have been afraid of all my griefs, I have known that You do not acquit me.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
I become wicked; why [is] this? I labor [in] vain.
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I have washed myself with snow-water, And purified my hands with soap,
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Then You dip me in corruption, And my garments have detested me.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
But if a man like myself—I answer Him, We come together into judgment.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
If there were a mediator between us, He places his hand on us both.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
He turns aside His rod from off me, And His terror does not make me afraid,
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
I speak, and do not fear Him, but I am not right with myself.”
