Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then answered Job, and said,
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Truly I know that it is so: and how could a mortal be righteous before God?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If he were desirous to enter into a contest with him, he could not give him one answer out of a thousand.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
He is wise of heart, and mighty in strength: who hath hardened himself against him, and escaped unscathed?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
[He it is] who removeth mountains, and they know it not, yea, when he overturneth them in his anger;
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Who shaketh the earth loose out of her place, that her pillars tremble;
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Who speaketh to the sun, and he shineth not, and around the stars he placeth a seal;
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Who spread out the heavens by himself alone, and treadeth upon the hillocks of the sea;
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Who made the Bear, Orion, and the Pleiades, and the chambers the south;
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Who doth great things which are quite unsearchable, and wonders which are quite without number.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Lo, were he to go past by me, I should not see him; and were he to pass along, I should not perceive him.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Behold, were he to snatch aught away, who could hold him back? who would say unto him, What dost thou?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God will not withdraw his anger: beneath him sink down the helpers of the proud.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
How much less then could I answer him, and select my words [to contend] with him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Whom, were I even righteous, I could not answer? to him that condemneth me I could [only] make supplication.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Or were I to call, and he would answer me, I could yet not believe that he would give ear unto my voice—
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
He that bruiseth me with [his] tempest, and multiplieth my wounds without a cause.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
He suffereth me not to recover my breath; but feedeth me overmuch with bitter things.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
If it regard strength, lo, he is the powerful; and if justice, who will cite him for me to appear?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
If I were righteous even, my own mouth would condemn me: were I innocent, it would still prove me perverse.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
I am innocent; I will not have regard for myself: I will despise my life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
One thing is [certain], therefore have I said it, The innocent and the wicked he bringeth to their end.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
If a scourge should slay suddenly, he will mock at the trial of the guiltless.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
Is a land given up into the hand of the wicked? he covereth the faces of its judges: if this be not the truth, who is it then?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
And my days pass swifter than a runner: they flee away, they see no happiness,
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They hasten along like pirate ships: like the eagle that stoopeth down upon his food.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I say, I will forget my complaint, I will leave off my sorrowful countenance, and recover my cheerfulness:
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
O then would I be in dread of all my pains; I know that thou wilt not declare me innocent.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
I must ever be guilty: why then should I fatigue myself for nought?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I were to wash myself in snow-water, to cleanse myself in the purity of my hands:
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Even then wouldst thou plunge me in the ditch, that my own clothes would render me abhorred.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For he is not a man, like me, that I could answer him, that we should enter together into a contest.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
There is no one who can decide between us, who could lay his hand upon us both.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let him but remove from me his rod, and let not his dread terrify me:
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Then would I speak, and not fear him; for the like I feel not within me.
