Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Then Job answered and said:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Of a truth I know that it is so; and how can man be just with God?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If one should desire to contend with Him, he could not answer Him one of a thousand.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
He is wise in heart, and mighty in strength; who hath hardened himself against Him, and prospered?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
Who removeth the mountains, and they know it not, when He overturneth them in His anger.
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Who shaketh the earth out of her place, and the pillars thereof tremble.
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Who commandeth the sun, and it riseth not; and sealeth up the stars.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
Who alone stretcheth out the heavens, and treadeth upon the waves of the sea.
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Who maketh the Bear, Orion, and the Pleiades, and the chambers of the south.
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Who doeth great things past finding out; yea, marvellous things without number.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Lo, He goeth by me, and I see Him not. He passeth on also, but I perceive Him not.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Behold, He snatcheth away, who can hinder Him? Who will say unto Him: 'What doest Thou?'
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God will not withdraw His anger; the helpers of Rahab did stoop under Him.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
How much less shall I answer Him, and choose out my arguments with Him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Whom, though I were righteous, yet would I not answer; I would make supplication to Him that contendeth with me.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
If I had called, and He had answered me; yet would I not believe that He would hearken unto my voice —
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
He that would break me with a tempest, and multiply my wounds without cause;
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
That would not suffer me to take my breath, but fill me with bitterness.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
If it be a matter of strength, lo, He is mighty! and if of justice, who will appoint me a time?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Though I be righteous, mine own mouth shall condemn me; though I be innocent, He shall prove me perverse.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
I am innocent — I regard not myself, I despise my life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
It is all one — therefore I say: He destroyeth the innocent and the wicked.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
If the scourge slay suddenly, He will mock at the calamity of the guiltless.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
The earth is given into the hand of the wicked; he covereth the faces of the judges thereof; if it be not He, who then is it?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
Now my days are swifter than a runner; they flee away, they see no good.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They are passed away as the swift ships; as the vulture that swoopeth on the prey.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I say: 'I will forget my complaint, I will put off my sad countenance, and be of good cheer',
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
I am afraid of all my pains, I know that Thou wilt not hold me guiltless.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
I shall be condemned; why then do I labour in vain?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I wash myself with snow water, and make my hands never so clean;
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Yet wilt Thou plunge me in the ditch, and mine own clothes shall abhor me.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For He is not a man, as I am, that I should answer Him, that we should come together in judgment.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
There is no arbiter betwixt us, that might lay his hand upon us both.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let Him take His rod away from me, and let not His terror make me afraid;
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Then would I speak, and not fear Him; for I am not so with myself.
