Job 9
1 Därefter tog Job till orda och sade:
And Job made answer and said,
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Truly, I see that it is so: and how is it possible for a man to get his right before God?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
If a man was desiring to go to law with him, he would not be able to give him an answer to one out of a thousand questions.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
He is wise in heart and great in strength: who ever made his face hard against him, and any good came of it?
5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
It is he who takes away the mountains without their knowledge, overturning them in his wrath:
6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
Who is moving the earth out of its place, so that its pillars are shaking:
7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
Who gives orders to the sun, and it does not give its light; and who keeps the stars from shining.
8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
By whose hand the heavens were stretched out, and who is walking on the waves of the sea:
9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Who made the Bear and Orion, and the Pleiades, and the store-houses of the south:
10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
Who does great things not to be searched out; yes, wonders without number.
11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
See, he goes past me and I see him not: he goes on before, but I have no knowledge of him.
12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
If he puts out his hand to take, by whom may it be turned back? who may say to him, What are you doing?
13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
God's wrath may not be turned back; the helpers of Rahab were bent down under him.
14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
How much less may I give an answer to him, using the right words in argument with him?
15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
Even if my cause was good, I would not be able to give an answer; I would make request for grace from him who was against me.
16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
If I had sent for him to be present, and he had come, I would have no faith that he would give ear to my voice.
17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
For I would be crushed by his storm, my wounds would be increased without cause.
18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
He would not let me take my breath, but I would be full of bitter grief.
19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
If it is a question of strength, he says, Here I am! and if it is a question of a cause at law, he says, Who will give me a fixed day?
20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Though I was in the right, he would say that I was in the wrong; I have done no evil; but he says that I am a sinner.
21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
I have done no wrong; I give no thought to what becomes of me; I have no desire for life.
22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
It is all the same to me; so I say, He puts an end to the sinner and to him who has done no wrong together.
23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
If death comes suddenly through disease, he makes sport of the fate of those who have done no wrong.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
The land is given into the power of the evil-doer; the faces of its judges are covered; if not by him, then who has done it?
25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
My days go quicker than a post-runner: they go in flight, they see no good.
26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
They go rushing on like reed-boats, like an eagle dropping suddenly on its food.
27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
If I say, I will put my grief out of mind, I will let my face be sad no longer and I will be bright;
28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
I go in fear of all my pains; I am certain that I will not be free from sin in your eyes.
29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
You will not let me be clear of sin! why then do I take trouble for nothing?
30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
If I am washed with snow water, and make my hands clean with soap;
31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Then you will have me pushed into the dust, so that I will seem disgusting to my very clothing.
32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
For he is not a man as I am, that I might give him an answer, that we might come together before a judge.
33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
There is no one to give a decision between us, who might have control over us.
34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Let him take away his rod from me and not send his fear on me:
35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Then I would say what is in my mind without fear of him; for there is no cause of fear in myself.
