Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Na Suhini Bildad buae se:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
“Wobɛkɔ so aka saa nsɛm yi akosi da bɛn? Wo nsɛm yɛ mframa huhuw.
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Onyankopɔn kyea atɛntrenee ana? Otumfo kyea nea ɛteɛ ana?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Bere a wo mma yɛɛ bɔne tiaa no no, ogyaw wɔn maa wɔn bɔne so akatua.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Nanso sɛ wode wʼani bɛto Onyankopɔn so na woabɔ Otumfo no mpae,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
sɛ woyɛ kronkron, na woteɛ a, wo nti, ɔbɛma ne ho so mprempren na wama wo asi wo dedaw mu.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
Wo mfiase bɛyɛ nkakrankakra na daakye woanya ama abu so.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
“Bisa awo ntoatoaso a atwa mu no, na hwehwɛ nea wɔn agyanom hui,
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
na wɔwoo yɛn nkyɛe na yennim hwee, yɛn nna wɔ asase yi so te sɛ sunsuma.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Wɔrenkyerɛkyerɛ wo na wɔrenka nkyerɛ wo ana? Wɔremfi wɔn ntease mu nka nsɛm bi ana?
11 "Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
So paparɔso betumi anyin akɔ soro wɔ baabi a ɛnyɛ ɔwora? Demmire betumi afifi baabi a nsu nni ana?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
Bere a ɛrenyin a wontwae no, ɛhyew ntɛm so sen sare.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Saa na wɔn a wɔn werɛ fi Onyankopɔn no awiei te; saa ara na wɔn a wonni nyamesu no anidaso nkosi hwee.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
Biribiara a nʼani da so no nni ahoɔden; nea ɔde ne ho to so no yɛ ananse ntontan.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Otweri ne ntontan, nanso ɛtetew; oso mu dennen, nanso ɛnyɛ yie.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Ɔte sɛ afifide a wogugu so nsu yiye a esi owia mu, ɛtrɛtrɛw ne mman mu wɔ turo no so;
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
Ne ntin nyin fa abotan ho, na ɛhwehwɛ ɔkwan kɔ abo mu.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Nanso sɛ wotu fi ne sibea a, saa beae no nnim no bio na ɛka se, ‘Minhuu wo da.’
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."
Ampa ara ne nkwa twa mu, na afifide foforo nyin asase no so.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
“Ampa ara Onyankopɔn mpo onipa a ne ho nni asɛm na ɔnhyɛ amumɔyɛfo nsa mu den.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Ɔbɛma woaserew bio, na wode ahosɛpɛw ateɛteɛ mu.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Wɔde aniwu befura wɔn a wɔtan wo, na amumɔyɛfo ntamadan bɛsɛe.”
