Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Entonces tomó la palabra Baldad suhita y dijo:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
“¿Hasta cuándo hablarás de este modo y serán las palabras de tu boca cual viento tempestuoso?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
¿Acaso Dios tuerce el derecho, o pervierte el Omnipotente la justicia?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Si tus hijos contra Él pecaron, Él los ha castigado ya a causa de sus transgresiones.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Pero tú, si buscas solícito a Dios, e imploras al Todopoderoso,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
y eres puro y recto, al punto Él velará sobre ti, y prosperará la morada de tu justicia.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
Tu anterior estado será poca cosa, pues tu porvenir será muy grande.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Pregunta, si quieres, a las generaciones pasadas, respeta la experiencia de los padres;
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
pues de ayer somos y nada sabemos, y nuestros días sobre la tierra pasan como la sombra.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Ellos te instruirán, ellos hablarán contigo, y de su corazón sacarán estas palabras:
11 "Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
¿Puede crecer el papiro sin humedad, el junco elevarse sin agua?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
Estando aún en flor, y sin ser cortado se seca antes que cualquier otra hierba.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Así será el fin de todos los que se olvidan de Dios; se desvanecerá la esperanza del impío;
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
su seguridad le será cortada, y su confianza va a ser como telaraña.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Se apoya sobre su casa, mas esta no se mantiene, se aferra a ella y no resiste.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Está en su lozanía ante el sol, sus renuevos exceden de su huerto,
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
sus raíces se entrelazan sobre el montón de piedras, hundiéndose hasta donde está la roca;
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
mas cuando se lo arranca de su lugar, este lo desconoce (diciendo): «Nunca te he visto.»
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."
No es otro el gozo que está al fin de su camino, y de su polvo nacerán otros.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
He aquí que Dios no desecha al justo, ni da la mano a los malvados.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Algún día rebosará de risa tu boca, y tus labios de júbilo.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Los que te aborrecen se cubrirán de ignominia, y la tienda de los impíos dejará de existir.”
