Job 8

1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Na ka whakautu a Pirirara Huhi, ka mea,

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

Kia pehea ake te roa o tau korero i enei mea? Kia pehea ake te roa o nga kupu a tou mangai e rite ai ki te hau kaha?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

E whakaparori ke ranei te Atua i te whakawa? E whakaparori ke ranei te Kaha Rawa i te tika?

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

Ki te mea i hara au tamariki ki a ia, a kua maka atu ratou e ia hei utu mo to ratou he;

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

Ki te rapu wawe koe i to Atua, a ka inoi ki te Kaha Rawa;

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

Ki te mea he ma koe, he tika, ina, ka ara ake ia ki a koe aianei, ka manaakitia ano e ia te nohoanga o tou tika.

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

Ahakoa i iti tou timatanga, e nui noa atu tou whakamutunga.

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

Tena ra, ui atu ki to mua whakatupuranga; anga atu hoki ki te mea kua rapua e o ratou matua.

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

Nonanahi nei hoki tatou, kahore hoki e mohio; he atarangi nei hoki o tatou ra i runga i te whenua;

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

E kore ranei ratou e whakaako i a koe, e korero ki a koe, e puaki mai ranei he kupu i o ratou ngakau?

11 "Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

E tupu ranei te wiwi i te mea kahore he repo? E nui ranei te raupo ki te kahore he wai?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

I te mea he kaiota tonu, a kihai i tapahia, kua maroke i mua ake i nga otaota katoa.

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

Ka pera ano nga ara o te hunga katoa e wareware ana ki te Atua, a ka riro ki te kore ta te tangata whakaponokore i tumanako ai.

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

Ka motuhia atu tana i whakamanawa atu ai, ko te whare hoki o te pungawerewere hei tumanakohanga mona.

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

Ka okioki atu ia ki tona whare; heoi e kore e tu: u tonu tana pupuri atu, otiia e kore e mau.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

E matomato ana i te mea kahore nei te ra, a e wana ana ona peka i tana kari.

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

Kapi tonu te puranga i ona pakiaka, e kitea ana e ia te wahi kamaka.

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

Ki te whakamotitia iho ia i tona wahi, ka whakakahore taua wahi ki a ia, ka mea, Kahore ahau i kite i a koe.

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."

Nana, ko te hari tenei o tona ara, a ka tupu ake etahi atu i roto i te puehu.

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

Nana, e kore te Atua e whakakahore ki te tangata tika, e kore ano e puritia e ia te ringa o nga tangata kino.

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

Tera ano tou mangaika whakakiia e ia ki te kata, ou ngutu ki te hamama.

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

He whakama te kakahu mo te hunga e kino ana ki a koe, a ka kahore noa iho te tapenakara o te hunga kino.