Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Awo Birudaadi Omusukusi n’addamu n’agamba nti,
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
“Onookoma ddi okwogera ebintu bino? Era ebigambo bino by’oyogera n’akamwa ko binaakoma ddi okuba ng’empewo ey’amaanyi?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Katonda akyusakyusa mu nsala ye? Oba oyo Ayinzabyonna akyusakyusa amazima?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Abaana bo bwe baayonoona eri Mukama, n’abawaayo eri empeera y’ekibi kyabwe.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Kyokka bw’onoonoonya Katonda, ne weegayirira oyo Ayinzabyonna,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
bw’onooba omulongoofu era ow’amazima, ddala ddala anaakuddiramu n’akuzzaayo mu kifo kyo ekituufu.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
Wadde ng’entandikwa yo yali ntono, embeera yo ey’enkomerero ejja kuba nnungi ddala.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Buuza ku mirembe egy’edda, era onoonyereze ku bakitaabwe bye baayiga;
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
kubanga ffe twazaalibwa jjuuzi era tetulina kye tumanyi, era ne nnaku ze twakamala ku nsi ziri ng’ekisiikirize.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Tebaakulage bakumanyise era bakutegeeze ebigambo bye mitima gyabwe oba by’okutegeera kwabwe?
11 "Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Ebitoogo biyinza okumera awatali bitosi?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
Biba bikyakula nga tebinnasalibwa, bikala mangu okusinga omuddo.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Bw’etyo enkomerero bw’ebeera ey’abo bonna abeerabira Katonda, essuubi ly’abatatya Katonda bwe libula.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
Ebyo bye yeesiga byatika mangu, ebyo bye yeesiga, nnyumba ya nnabbubi!
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Yeesigama wuzi za nnabbubi ne zikutuka azeekwatako nnyo naye ne zitanywera.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Ali ng’ekimera ekifukirire obulungi ekiri mu musana, nga kyanjadde amatabi gaakyo mu nnimiro;
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
emirandira gyakyo nga gyezingiridde, okwetooloola entuumu y’amayinja, nga ginoonya ekifo mu mayinja.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Naye bwe bakiggya mu kifo kyakyo, ekifo ekyo kikyegaana ne kigamba nti, Sikulabangako.
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."
Mazima ddala essanyu lyakyo liggwaawo, ebirime ebirala ne bikula okuva mu ttaka.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Mazima ddala Katonda talekerera muntu ataliiko musango, era tanyweza mukono gw’abakola ebibi.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Ajja kuddamu ajjuze akamwa ko enseko, n’emimwa gyo amaloboozi ag’essanyu.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Abalabe bo balijjula obuswavu, era n’ennyumba z’abakozi b’ebibi zirimalibwawo.”
