Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Et Bildad de Such prit la parole et dit:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Jusques à quand tiendras-tu ces discours? Les paroles de ta bouche ont la violence de l'ouragan.
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Dieu fera-t-Il plier la loi, et le Tout-puissant, plier la justice?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Si tes fils ont péché contre Lui, Il les a mis à la merci de leur crime.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Mais si tu veux chercher Dieu, et du Tout-puissant implorer la clémence,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
si tu es pur et droit, oh! alors Il veillera sur toi, et donnera le bonheur à la maison d'un juste,
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
et tes commencements auront été petits, tant ton avenir aura de grandeur.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Interroge en effet l'âge qui précède, et fais attention aux recherches de ses pères:
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
(car nous sommes d'hier, et nous ne savons pas, car nos jours sont une ombre sur la terre).
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Ne t'instruiront-ils pas? ne te diront-ils pas, et de leur cœur ces mots ne sortiront-ils pas?
11 "Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Le papyrus grandit-il où il n'y a pas de marais? le roseau prospère-t-il où il n'y a pas d'eau?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
il en est encore à son premier jet, on ne le fauche pas, cependant il sèche avant toutes les herbes.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Tel est le chemin de quiconque oublie Dieu, et l'espoir de l'impie s'évanouit,
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
son assurance est brisée, en une toile d'araignée il met sa confiance;
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
il s'appuie sur sa maison, et elle ne tient pas, il s'y cramponne, et elle ne reste pas debout.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Il est plein de sève aux rayons mêmes du soleil, et ses jets s'étendent au delà de son enclos,
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
dans des monceaux de cailloux ses racines s'insinuent, il affronte un sol pierreux;
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
qu'on l'arrache de sa place, elle le renie: « Je ne t'ai jamais vu! »
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."
Telles sont les délices de ses voies, et de la poussière il en croîtra d'autres.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Voici, Dieu ne rejette pas l'innocent, mais Il ne prend point les pécheurs par la main:
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
si bien qu'il remplira ta bouche d'allégresse, et tes lèvres, de jubilation.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Ceux qui te haïssent, seront couverts de honte, et la tente des impies cessera d'être,
