Job 7
1 En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
人在世上豈無爭戰嗎？ 他的日子不像雇工人的日子嗎？
2 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
像奴僕切慕黑影， 像雇工人盼望工價；
3 Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
我也照樣經過困苦的日月， 夜間的疲乏為我而定。
4 Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
我躺臥的時候便說： 我何時起來，黑夜就過去呢？ 我盡是反來覆去，直到天亮。
5 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
我的肉體以蟲子和塵土為衣； 我的皮膚才收了口又重新破裂。
6 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
我的日子比梭更快， 都消耗在無指望之中。
7 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
求你想念，我的生命不過是一口氣； 我的眼睛必不再見福樂。
8 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
觀看我的人，他的眼必不再見我； 你的眼目要看我，我卻不在了。
9 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
雲彩消散而過； 照樣，人下陰間也不再上來。 (Sheol h7585)
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
他不再回自己的家； 故土也不再認識他。
11 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
我不禁止我口； 我靈愁苦，要發出言語； 我心苦惱，要吐露哀情。
12 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
我對上帝說：我豈是洋海， 豈是大魚，你竟防守我呢？
13 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
若說：我的床必安慰我， 我的榻必解釋我的苦情，
14 då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
你就用夢驚駭我， 用異象恐嚇我，
15 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
甚至我寧肯噎死，寧肯死亡， 勝似留我這一身的骨頭。
16 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
我厭棄性命，不願永活。 你任憑我吧，因我的日子都是虛空。
17 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
人算甚麼，你竟看他為大， 將他放在心上？
18 synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
每早鑒察他， 時刻試驗他？
19 Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
你到何時才轉眼不看我， 才任憑我咽下唾沫呢？
20 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
鑒察人的主啊，我若有罪，於你何妨？ 為何以我當你的箭靶子， 使我厭棄自己的性命？
21 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
為何不赦免我的過犯， 除掉我的罪孽？ 我現今要躺臥在塵土中； 你要殷勤地尋找我，我卻不在了。
