Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Y respondió Job y dijo:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
¡Oh, si pesasen al justo mi queja y mi tormento, y se alzasen igualmente en balanza!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Porque mi tormento pesaría más que la arena del mar; y por tanto mis palabras son cortadas.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Porque las saetas del Todopoderoso están en mí, cuyo veneno bebe mi espíritu; y terrores de Dios me combaten.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
¿Acaso gime el asno montés junto a la hierba? ¿Muge el buey junto a su pasto?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
¿Por ventura se comerá lo desabrido sin sal? ¿O habrá gusto en la clara del huevo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Las cosas que mi alma no quería tocar antes, ahora por los dolores son mi comida.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
¡Quién me diese que viniese mi petición, y que Dios me diese lo que espero;
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
y que quisiera Dios quebrantarme; y que soltase su mano, y me despedazase!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Y en esto crecería aún consolación, si me asase con dolor sin haber misericordia; no que haya contradicho las palabras santas.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
¿Cuál es mi fortaleza para esperar aún? ¿Y cuál mi fin para dilatar mi vida?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
¿Es mi fortaleza la de las piedras? O mi carne, ¿es de acero?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
¿No me ayudo cuanto puedo, y con todo eso el poder me falta del todo?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
El atribulado es consolado de su compañero; pero se ha abandonado el temor del Omnipotente.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Mis hermanos me han mentido como arroyo; se pasaron como las riberas impetuosas,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
que están escondidas por la helada, y encubiertas con nieve.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Que al tiempo del calor son deshechas, y en calentándose, desaparecen de su lugar;
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
apártanse de las sendas de su camino, suben en vano y se pierden.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Las miraron los caminantes de Temán, los caminantes de Saba esperaron en ellas;
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
pero fueron avergonzados por su esperanza; porque vinieron hasta ellas, y se hallaron confusos.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Ahora ciertamente vosotros sois como ellas; que habéis visto el tormento, y teméis.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
¿Os he dicho yo: Traedme, y pagad por mí de vuestra hacienda;
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
y libradme de la mano del angustiador, y redimidme del poder de los violentos?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Enseñadme, y yo callaré; y hacedme entender en qué he errado.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
¡Cuán fuertes son las palabras de rectitud! Mas ¿qué reprende el argumento de vosotros?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
¿No estáis pensando las palabras para reprender, y echáis al viento palabras perdidas?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
También os arrojáis sobre el huérfano, y hacéis hoyo delante de vuestro amigo.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Ahora pues, si queréis, mirad en mí, y ved si mentiré delante de vosotros.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Tornad ahora, y no haya iniquidad; volved aún a mirar por mi justicia en esto.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Si hay iniquidad en mi lengua; o si mi paladar no discierne los tormentos.
