Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
“Si se pudiera pesar mi dolor y poner mis problemas en una balanza
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
serían más pesados que la arena del mar. Por eso hablé tan precipitadamente.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Porque las flechas del Todopoderoso están en mí; su veneno mina mi espíritu. Los terrores de Dios están alineados contra mí.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
¿No rebuznan los burros salvajes cuando se les acaba la hierba? ¿No gime el ganado cuando no tiene comida?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
¿Se puede comer sin sal algo que no tiene sabor? ¿Tiene algún sabor la clara del huevo?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
No puedo tocar ningún alimento, ¡la sola idea me hace sentir enfermo!
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
¡Oh, si pudiera tener lo que realmente quiero, que Dios me diera lo que más deseo!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
¡Que Dios estuviera dispuesto a aplastarme hasta la muerte, que me dejara morir!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Pero aún me consuela saber, haciéndome feliz a través del dolor interminable, que nunca he rechazado las palabras de Dios.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
“¿Por qué debo seguir esperando si no tengo fuerzas? ¿Por qué debo seguir adelante si no sé lo que me va a pasar?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
¿Acaso soy fuerte como una roca? ¿Acaso soy de bronce?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
¿Cómo puedo ayudarme a mí mismo ahora que cualquier posibilidad de éxito ha desaparecido?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
Quien no es amable con un amigo ha dejado de respetar al Todopoderoso.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Mis hermanos han actuado con el mismo engaño que un arroyo del desierto, aguas caudalosas en el desierto que se desvanecen.
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
El arroyo se desborda cuando está lleno de hielo oscuro y nieve derretida,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
pero con el calor se seca y desaparece, esfumándose de donde estaba.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Las caravanas de camellos se apartan para buscar agua, pero no la encuentran y mueren.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Las caravanas de Tema buscaron, los viajeros de Saba se confiaron,
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
pero sus esperanzas se desvanecieron: llegaron y no encontraron nada.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
“Ahora no ayudan en nada. Así de simple: ven mi problema y tienen miedo.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
¿Les he pedido algo? ¿Acaso les he pedido que sobornen a alguien a mi favor, usando su propio dinero?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
¿Les he pedido que me rescaten de un enemigo? ¿Les he pedido que me salven de mis opresores?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Explíquenme esto y me callaré. Muéstrenme en qué me equivoco.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Las palabras sinceras son dolorosas, ¿pero qué prueban sus argumentos?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
¿Van a discutir sobre lo que he dicho, cuando las palabras de alguien desesperado deberían dejar que el viento se las lleve?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
¡Son capaces de jugar a los dados para ganarle un huérfano, así como son capaces de regatear con su amigo!
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
¡Mírenme a los ojos y digan si les miento en la cara!
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
¡No hablen así! ¡No sean injustos! Lo que digo es correcto.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
No estoy diciendo mentiras. ¿Acaso no sabría yo mismo si me equivoco?”
