Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Hiob zaś odpowiedział tymi słowami:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
O gdyby dokładnie zważono moją udrękę i włożono na szalę całe moje nieszczęście!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Byłoby to cięższe niż piasek morski. Dlatego moje słowa plączą się.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
[Tkwią] we mnie bowiem strzały Wszechmocnego, których jad osuszył mego ducha, [a] strachy Boże walczą przeciwko mnie.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Czy dziki osioł ryczy, gdy ma trawę? Czy wół ryczy nad swoją paszą?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Czy można zjeść niesmaczną rzecz bez soli? Czy ma jakiś smak białko jajka?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
[Czego się przedtem] moja dusza nie chciała dotknąć, jest to [teraz] moim bolesnym pokarmem.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Oby się spełniła moja prośba i Bóg dał mi to, czego pragnę!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Oby się Bogu spodobało to, aby mnie zniszczyć, aby opuścić rękę i mnie odciąć!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Wtedy miałbym jeszcze pociechę – chociaż pałam boleścią, niech [Bóg] mi nie folguje – nie zataiłem bowiem słów Świętego.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Jaka [jest] moja siła, abym miał wytrwać? Jaki jest mój koniec, abym przedłużał swoje życie?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Czy moja siła jest siłą kamieni? Czy moje ciało jest ze spiżu?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Czy moja obrona nie jest we mnie? Czy mój rozsądek odszedł ode mnie?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
Strapionemu należy się litość od przyjaciela, ale on opuścił bojaźń Wszechmogącego.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Moi bracia zawiedli jak potok, odpływają jak gwałtowne potoki;
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Które są mętne od lodu, w których śnieg się ukrywa;
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
W czasie roztopów znikają; [w czasie] upałów nikną ze swego miejsca.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Wiją się ścieżki ich dróg; rozpływają się w nicość i giną.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Podróżni z Temy wypatrywali ich; wędrowcy z Seby pokładali w nich nadzieję.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Ale zawiedli się w oczekiwaniu, przyszli tam i zawstydzili się.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Staliście się niczym; widzicie moją niedolę i lękacie się.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Czy powiedziałem: Przynieście mi [coś]? lub: Dajcie mi z waszego majątku?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Lub: Wybawcie mnie z rąk wroga? lub: Wykupcie mnie z rąk okrutników?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Pouczcie mnie, a zamilknę; pokażcie mi, w czym zbłądziłem.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
O jak mocne są słowa prawdziwe! Ale cóż sprawi wasze obwinianie?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Czy zamierzacie ganić [moje] słowa i mowę zrozpaczonego, jakby były wiatrem?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Nawet sierotę przytłaczacie i kopiecie [doły] pod swoim przyjacielem.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Teraz więc zechciejcie spojrzeć na mnie, a [zobaczycie], czy kłamię wam w oczy.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Zawróćcie, proszę, a niech nie będzie [w was] nieprawości; zawróćcie, a [poznacie] moją sprawiedliwość w tym.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Czy w moim języku jest nieprawość? Czy moje podniebienie nie rozeznaje przewrotności?
