Job 6

1 Då tog Job till orda och sade:

۱ و ایوب جواب داده، گفت:

2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

۲ «کاش که غصه من سنجیده شود. و مشقت مرا درمیزان با آن بگذارند.

3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

۳ زیرا که الان از ریگ دریاسنگینتر است. از این سبب سخنان من بیهوده می‌باشد.

4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

۴ زیرا تیرهای قادرمطلق در اندرون من است. و روح من زهر آنها را می‌آشامد، و ترسهای خدا بر من صف آرایی می‌کند.

5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

۵ آیا گورخر باداشتن علف عرعر می‌کند؟ و یا گاو بر آذوقه خودبانگ می‌زند؟

6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

۶ آیا چیز بی‌مزه، بی‌نمک خورده می‌شود؟ و یا در سفیده تخم، طعم می‌باشد؟

7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

۷ جان من از لمس نمودن آنها کراهت دارد. آنهابرای من مثل خوراک، زشت است.

8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

۸ «کاش که مسالت من برآورده شود، و خداآرزوی مرا به من بدهد!

9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

۹ و خدا راضی شود که مرا خرد کند، و دست خود را بلند کرده، مرامنقطع سازد!

10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

۱۰ آنگاه معهذا مرا تسلی می‌شد ودر عذاب الیم شاد می‌شدم، چونکه کلمات حضرت قدوس را انکار ننمودم.

11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

۱۱ من چه قوت دارم که انتظار بکشم و عاقبت من چیست که صبرنمایم؟

12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

۱۲ آیا قوت من قوت سنگها است؟ و یاگوشت من برنج است؟

13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

۱۳ آیا بالکل بی‌اعانت نیستم؟ و مساعدت از من مطرود نشده است؟

14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

۱۴ حق شکسته دل از دوستش ترحم است، اگر‌چه هم ترس قادر مطلق را ترک نماید.

15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

۱۵ اما برادران من مثل نهرها مرا فریب دادند، مثل رودخانه وادیها که می‌گذرند.

16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

۱۶ که از یخ سیاه فام می‌باشند، و برف در آنها مخفی است.

17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

۱۷ وقتی که آب از آنها می‌رود، نابود می‌شوند. و چون گرماشود، از جای خود ناپدید می‌گردند.

18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

۱۸ کاروانیان از راه خود منحرف می‌شوند، و در بیابان داخل شده، هلاک می‌گردند.

19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

۱۹ کاروانیان تیما به آنهانگران بودند. قافله های سبا امید آن را داشتند.

20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

۲۰ از امید خود خجل گردیدند. به آنجا رسیدند وشرمنده گشتند.

21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

۲۱ زیرا که الان شما مثل آنهاشده‌اید، مصیبتی دیدید و ترسان گشتید.

22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

۲۲ آیاگفتم که چیزی به من ببخشید؟ یا ارمغانی از اموال خود به من بدهید؟

23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

۲۳ یا مرا از دست دشمن رهاکنید؟ و مرا از دست ظالمان فدیه دهید؟

24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

۲۴ «مرا تعلیم دهید و من خاموش خواهم شد، و مرا بفهمانید که در چه چیز خطا کردم.

25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

۲۵ سخنان راستی چقدر زورآور است! اما تنبیه شما چه نتیجه می‌بخشد؟

26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

۲۶ آیا گمان می‌برید که سخنان را تنبیه می‌نمایید و سخنان مایوس را که مثل باد است؟

27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

۲۷ یقین برای یتیم قرعه می‌اندازیدو دوست خود را مال تجارت می‌شمارید.

28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

۲۸ پس الان التفات کرده، بر من توجه نمایید، و روبه‌روی شما دروغ نخواهم گفت.

29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

۲۹ برگردید و بی‌انصافی نباشد، و باز برگردید زیرا عدالت من قایم است.

30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

۳۰ آیا در زبان من بی‌انصافی می‌باشد؟ و آیا کام من چیزهای فاسد را تمیز نمی دهد؟