Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Yobu n’ayanukula ng’agamba nti,
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
“Singa okweraliikirira kwange, n’okubonaabona kwange bipimibwa ne biteekebwa ku minzaani!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Weewaawo byandisinze omusenyu gw’ennyanja okuzitowa; ebigambo byange kyenvudde mbyanguyiriza.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Obusaale bwa Ayinzabyonna buli mu nze n’omwoyo gwange gunywedde obusagwa bwabwo: entiisa ya Katonda erwana nange.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Entulege ekaaba awali omuddo, oba ente ennume eŋŋooŋŋa awali emmere yaayo?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Emmere etaliimu nsa eriika omutali munnyo, oba amazzi g’eggi okubaamu akawoomerera?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Omutima gwange tegusikirizibwa kubikombako, biri ng’emmere etangasa.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
“Singa Katonda ampa kye nsaba, n’ampa kye nsuubira,
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
yandisiimye okumbetenta ne mmalibwawo omukono gwe.
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Kino kyandikkakkanyizza obulumi obutakoma kubanga sigaanye bigambo bya Mutukuvu.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Amaanyi ngaggya wa, ndyoke mbe n’essuubi? Era enkomerero yange, eruwa ndyoke ngumiikirize?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Amaanyi gange ga mayinja oba omubiri gwange gwa kikomo?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Mu mazima sirina maanyi n’obusobozi bwanzigwako.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
Oyo agaana ebyekisa okuva eri mukwano gwe tafaayo kutya Ayinzabyonna.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Baganda bange tebeesigika, bali ng’akagga akabooga ate ne kakalira,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
akaddugalirira buli lwe kakwata, ng’omuzira,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
ate ne kaggwaawo buli lwe wabaawo ebbugumu.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Ebibinja by’abatambuze we biviira ku mugendo ne biraga mu ddungu ne bizikirira.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Abatambuze b’e Teema banoonya, bo ab’e Seeba ne balindirira n’essuubi.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Baalina essuubi naye bwe baatuukayo ne banyolwa nnyo.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Kaakano bwe mundabye ne mutya ne mukakasizza ddala nga temuliiko kye muyinza kukola.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Nnali mbagambye nti, ‘Mumpe ekirabo,’ oba nti, ‘Mumpeereyo ekintu ku by’obugagga bwammwe,
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
okumponya nve mu mukono gw’omulabe, n’okumpeerayo ekintu mpone emitego gy’abakambwe’?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
“Njigiriza nange n’aba musirise; ndaga we nsobezza.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Ebigambo eby’amazima nga bya bulumi! Naye okuwakana kwammwe kukakasa ki?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Mugezaako okugolola ebigambo byange, ne mufuula ebigambo by’omuntu ali obubi okuba ng’empewo?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Mukubira ne bamulekwa akalulu ate ne mukubira ne mukwano gwammwe.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
“Naye kaakano mubeere ba kisa muntunuulire. Ndabika ng’omulimba?
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Mufumiitirize, temusuula bwenkanya; Mukirowoozeeko, kubanga obujulirwa bwange buli ku kalebwerebwe.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Emimwa gyange girabika ng’egirimba? Emimwa gyange tegisobola kutegeera ttima?”
