Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
ヨブは答えて言った、
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
「どうかわたしの憤りが正しく量られ、同時にわたしの災も、はかりにかけられるように。
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
そうすれば、これは海の砂よりも重いに相違ない。それゆえ、わたしの言葉が軽率であったのだ。
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
全能者の矢が、わたしのうちにあり、わたしの霊はその毒を飲み、神の恐るべき軍勢が、わたしを襲い攻めている。
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
野ろばは、青草のあるのに鳴くであろうか。牛は飼葉の上でうなるであろうか。
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
味のない物は塩がなくて食べられようか。すべりひゆのしるは味があろうか。
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
わたしの食欲はこれに触れることを拒む。これは、わたしのきらう食物のようだ。
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
どうかわたしの求めるものが獲られるように。どうか神がわたしの望むものをくださるように。
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
どうか神がわたしを打ち滅ぼすことをよしとし、み手を伸べてわたしを断たれるように。
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
そうすれば、わたしはなお慰めを得、激しい苦しみの中にあっても喜ぶであろう。わたしは聖なる者の言葉を否んだことがないからだ。
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
わたしにどんな力があって、なお待たねばならないのか。わたしにどんな終りがあるので、なお耐え忍ばねばならないのか。
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
わたしの力は石の力のようであるのか。わたしの肉は青銅のようであるのか。
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
まことに、わたしのうちに助けはなく、救われる望みは、わたしから追いやられた。
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
その友に対するいつくしみをさし控える者は、全能者を恐れることをすてる。
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
わが兄弟たちは谷川のように、過ぎ去る出水のように欺く。
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
これは氷のために黒くなり、そのうちに雪が隠れる。
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
これは暖かになると消え去り、暑くなるとその所からなくなる。
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
隊商はその道を転じ、むなしい所へ行って滅びる。
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
テマの隊商はこれを望み、シバの旅びとはこれを慕う。
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
彼らはこれにたよったために失望し、そこに来てみて、あわてる。
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
あなたがたは今わたしにはこのような者となった。あなたがたはわたしの災難を見て恐れた。
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
わたしは言ったことがあるか、『わたしに与えよ』と、あるいは『あなたがたの財産のうちからわたしのために、まいないを贈れ』と、
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
あるいは『あだの手からわたしを救い出せ』と、あるいは『しえたげる者の手からわたしをあがなえ』と。
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
わたしに教えよ、そうすればわたしは黙るであろう。わたしの誤っている所をわたしに悟らせよ。
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
正しい言葉はいかに力のあるものか。しかしあなたがたの戒めは何を戒めるのか。
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
あなたがたは言葉を戒めうると思うのか。望みの絶えた者の語ることは風のようなものだ。
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
あなたがたは、みなしごのためにくじをひき、あなたがたの友をさえ売り買いするであろう。
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
今、どうぞわたしを見られよ、わたしはあなたがたの顔に向かって偽らない。
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
どうぞ、思いなおせ、まちがってはならない。さらに思いなおせ、わたしの義は、なおわたしのうちにある。
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
わたしの舌に不義があるか。わたしの口は災をわきまえることができぬであろうか。
