Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Sa’an nan Ayuba ya amsa,
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
“Da kawai za a iya auna wahalata a kuma sa ɓacin raina a ma’auni!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Ba shakka da sun fi yashin teku nauyi, shi ya sa nake magana haka.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Kibiyoyin Maɗaukaki suna a kaina, ruhuna yana shan dafinsa; fushin Allah ya sauka a kaina.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Jaki yakan yi kuka sa’ad da ya sami ciyawar ci, ko saniya takan yi kuka in ta sami abincinta?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Akan cin abinci marar ɗanɗano ba tare da an sa gishiri ba, ko akwai wani ƙanshin daɗi a cikin farin ruwan ƙwai?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Na ƙi in taɓa shi; irin wannan abinci zai sa ni rashin lafiya.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
“Kash, da ma Allah zai ba ni abin da nake fatar samu, da ma Allah zai biya mini bukatata,
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
wato, Allah yă kashe ni, yă miƙa hannunsa yă yanke raina!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Da sai in ji daɗi duk zafin da nake sha ban hana maganar Mai Tsarkin nan cika ba.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
“Wane ƙarfi nake da shi, har da zan ci gaba da sa zuciya? Wane sa zuciya ne zai sa in yi haƙuri?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Da ƙarfin dutse aka yi ni ne? Ko jikina tagulla ne?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Ina da wani ikon da zan iya taimakon kai na ne, yanzu da aka kore nasara daga gare ni?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
“Duk wanda ya ƙi yă yi alheri ga aboki ya rabu ta tsoron Maɗaukaki.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Amma’yan’uwana sun nuna ba zan iya dogara gare su ba, kamar rafin da yakan bushe da rani,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
kamar rafin da yakan cika a lokacin ƙanƙara, yă kuma kumbura kamar ƙanƙarar da ta narke,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
amma da rani sai yă bushe, lokacin zafi ba a samun ruwa yana gudu a wurin.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Ayari sukan bar hanyarsu; sukan yi ta neman wurin da za su sami ruwa, su kāsa samu har su mutu.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Ayarin Tema sun nemi ruwa, matafiya’yan kasuwa Sheba sun nema cike da begen samu.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Ransu ya ɓace, domin sun sa zuciya sosai; sa’ad da suka kai wurin kuwa ba su sami abin da suka sa zuciyar samu ba.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Yanzu kuma kun nuna mini ba ku iya taimako; kun ga abin bantsoro kuka tsorata.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Ko na taɓa cewa, ‘Ku ba da wani abu a madadina, ko na roƙe ku, ku ba da wani abu domina daga cikin dukiyarku,
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
ko kuma kun taɓa kuɓutar da ni daga hannun maƙiyina, ko kun taɓa ƙwato ni daga hannun marasa kirki’?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
“Ku koya mini, zan yi shiru; ku nuna mini inda ban yi daidai ba.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Faɗar gaskiya tana da zafi! Amma ina amfanin gardamar da kuke yi?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Ko kuna so ku gyara abin da na faɗi ne, ku mai da magana wanda yake cikin wahala ta zama ta wofi?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Kukan yi ƙuri’a a kan marayu ku kuma sayar da abokinku.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
“Amma yanzu ku dube ni da kyau, zan yi muku ƙarya ne?
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Ku bi a hankali, kada ku ɗora mini laifi; ku sāke dubawa, gama ba ni da laifi.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Ko akwai wata mugunta a bakina? Bakina ba zai iya rarrabewa tsakanin gaskiya da ƙarya ba?
