Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
Job reprit la parole et dit:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
Ah! Si seulement on pesait mon chagrin, en mettant en même temps mon malheur dans la balance!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Assurément, ils seraient plus lourds que le sable des mers; voilà pourquoi mes paroles sont pleines de trouble.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
C’Est que les flèches du Tout-Puissant m’ont transpercé, mon âme en a bu le venin. Les terreurs de Dieu sont rangées en bataille contre moi.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Est-ce que l’âne sauvage se met à braire en présence de l’herbe? Le bœuf mugit-il devant sa pitance?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Peut-on manger un mets insipide sans y mettre du sel? Trouve-t-on quelque saveur au blanc de l’œuf?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Mon âme refuse d’y goûter; c’est pour moi comme une répugnante nourriture.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Ah! Qui me donnera que ma demande soit agréée et môn espoir réalisé par Dieu?
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Oui, que Dieu consente à me broyer, qu’il brandisse la main et me mette en pièces!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Il me resterait du moins cette consolation qui me ferait sauter de joie au fort de souffrances sans rémission de n’avoir pas renié les paroles du Très-Haut.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Quelle est donc ma force pour que je reste dans l’attente? Quelle doit être ma fin pour que je prenne patience?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Ma force est-elle la force des pierres? Ma chair est-elle d’airain?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
N’Est-il pas vrai que je suis privé de tout secours, et que tout espoir de salut m’est arraché?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
A celui qui se consume de chagrin devrait aller la sympathie de ses amis, eût-il même renoncé à la crainte de Dieu.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Mes amis, à moi, se montrent perfides comme un torrent, comme des cours d’eau pleins à déborder,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
qui deviennent troubles par l’affluence des glaçons et grossissent par la fonte des neiges:
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
viennent les chaleurs, ils se réduisent à rien; quand le soleil brûle, ils s’évanouissent sur place.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
A cause d’eux, les caravanes se détournent de leur route, s’enfoncent dans le désert et y périssent.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Les caravanes de Têma les cherchent du regard, les convois de Saba y mettent leur espoir.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Mais ils sont déçus dans leur confiance; arrivés sur les lieux, ils sont pleins de confusion.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Certes, c’est là ce que vous êtes devenus pour votre ami: à la vue de ma ruine, vous avez eu peur.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Vous ai-je donc dit: "Donnez-moi! Avec un peu de votre bien, gagnez quelqu’un en ma faveur;
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
et délivrez-moi de la main du persécuteur; du pouvoir des tyrans affranchissez-moi!"
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Instruisez-moi, et je garderai le silence; expliquez-moi en quoi j’ai erré.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Qu’elles sont pénétrantes les paroles de la vérité! Mais que prouvent vos arguments à vous?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Prétendez-vous critiquer des mots? Mais dans l’air se dissipent les discours d’un désespéré!
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
L’Orphelin lui-même, vous seriez capables de le prendre comme enjeu, comme vous trafiqueriez de votre ami.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Maintenant donc, daignez vous tourner vers moi: je ne saurais vous mentir en face.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Oui, revenez de grâce, que l’injustice ne s’accomplisse pas; encore une fois, revenez, mon innocence sera manifeste.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Y a-t-il quelque iniquité sur mes lèvres? Mon palais ne sait-il pas discerner ce qui est mal?
