Job 6
1 Då tog Job till orda och sade:
А Иов в отговор рече:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
Дано само би се претеглила моята печал, И злополуката ми да би се турила срещу нея на везните!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Понеже сега би била по-тежка от морския пясък; Затова думите ми са били необмислени.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Защото стрелите на Всемогъщия са вътре в мене, Чиято отрова духът ми изпива; Божиите ужаси се опълчват против мене.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Реве ли дивият осел, когато има трева? Или мучи ли волът при яслите?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Яде ли се блудкавото без сол? Или има ли вкус в белтъка на яйцето?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Душата ми се отвращава да ги допре; Те ми станаха като омразно ястие.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Дано получех това, което прося, И Бог да ми дадеше онова, за което копнея!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Да благоволеше Бог да ме погуби, Да пуснеше ръката Си та ме посече!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Но, това ще ми бъда за утеха, (Да! ще се утвърдя всред скръб, която не ме жали). Че аз не утаих думите на Светия.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Каква е силата та да чакам? И каква е сетнината ми та да издържа?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Силата ми сила каменна ли е? Или месата ми са медни?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Не изчезна ли в мене помощта ми? И не отдалечи ли се от мене избавлението?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
На оскърбения трябва да се покаже съжаление от приятеля му, Даже ако той е оставил страха от Всемогъщия.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Братята ми ме измамиха като поток; Преминаха като течение на потоци,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Които се мътят от леда, И в които се топи снегът;
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Когато се стоплят изчезват; Когато настане топлина изгубват се от мястото си;
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Керваните, като следват по криволиченията им, Пристигат в пустота и се губят;
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Теманските кервани прегледваха; Шевските пътници ги очакваха;
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Излъгаха се в надеждата си; Дойдоха там и се посрамиха;
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
Сега и вие сте така никакви; Видяхте ужас, и се уплашихте.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Рекох ли аз: Донесете ми? Или: Дайте ми подарък от имота си?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Или: Отървете ме от ръката на неприятеля? Или: Откупете ме от ръката на насилниците?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Научете ме, и аз ще млъкна; И покажете ми в що съм съгрешил.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Колко са силни справедливите думи! Но вашите доводи що изобличават?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Мислите ли да изобличите думи, Когато думите на човек окаян са като вятър?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Наистина вие бихте впримчили сирачето, Бихте копали яма на неприятеля си.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
Сега, прочее, благоволете да ме погледнете, Защото ще стане явно пред вас ако аз лъжа
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Повърнете се, моля; нека не става неправда; Да! повърнете се пак; касае се до правдивостта ми.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Има ли неправда в езика ми? Не може ли небцето ми да познае лошото?
