< Job 6 >
1 Då tog Job till orda och sade:
Əyyub belə cavab verdi:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
«Kaş bu dərdim çəkiləydi, Bütün ağrılarım tərəziyə qoyulaydı.
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
Onda dənizlərin qumundan ağır gələrdi, Ona görə tez bu sözləri dedim.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
Həqiqətən, Külli-İxtiyarın oxları köksümdədir, Ruhum onların zəhərlərini içir. Allahın dəhşətləri mənə hücum çəkir.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
Ot olanda vəhşi eşşək anqırarmı? Yem tapanda öküz heç böyürərmi?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
Duzsuz, şit yeməyi yemək olarmı? Yumurta ağının dadı varmı?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
Belə yeməklərə əl vurmaq istəmirəm, Onlardan iyrənirəm.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
Kaş arzuma çataydım, Allah mənə həsrətində olduğumu verəydi,
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
Lütf edib məni əzsə belə, Əldən cəld olub həyatımın bağını kəssə belə,
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
Mən yenə ovunardım, Bu amansız dərdimə baxmayaraq Müqəddəs Olanın sözlərini inkar etmədiyimə görə sevinərdim.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
Nə gücüm var ki, gözləyim? Sonum nə qədərdir ki, səbir edim?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
Daş qədər güclüyəmmi? Ətim tuncdandırmı?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
Əlacsız qalanda Özümə kömək etməyə gücüm çatarmı?
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
İnsan Külli-İxtiyarın qorxusundan vaz keçsə belə, Çarəsiz qalanda ona dostun sədaqəti gərəkdir.
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
Qardaşlarım mənə bir vadi kimi xəyanət etdi, Çaylar kimi axıb getdi.
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
Bu vadilər buzlar əriyəndə daşar, Qar suları ilə dolar.
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
Bu vadilər quraq vaxtı quruyar, İstidə yataqlarından yox olar.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
Bu vadilərə görə karvanlar yolunu azar, Səhraya çıxanda həlak olar.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
Temanın karvanları su axtarar, Səbadan gələn səyyahlar ora ümid bağlar.
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
Amma ora çatanda ümid bağladıqlarına peşman olar, Mat-məəttəl qalar.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
İndi siz də mənim üçün bir heç olmusunuz, Bu dəhşətə baxıb qorxursunuz.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
Mən demişəmmi “Mənə nəyisə verin, Var-dövlətinizdən mənə rüşvət göndərin?
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
Yaxud da məni düşmən əlindən qurtarın, Zalımların əlindən azad edin?”
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
Mən susum, siz mənə öyrədin, Nə səhv etmişəmsə, mənə göstərin.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
Doğru söz kəsərli olar, Sizin bu iradınız bəs nəyi sübut edir?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
Niyə sözlərimi qınamaq istəyirsiniz? Niyə mən biçarənin dediyini boşboğazlıq sanırsınız?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
Yetim üçün belə, püşk atırsınız, Dostunuzu satırsınız.
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
İndi lütf edib mənə baxın, Bax mən üzünüzə ağ yalan demərəm.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Atın haqsızlığı, haqsızlıq etməyin, Düşünün ki, bu davada mən haqlıyam.
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Dilimdən haqsız söz çıxırmı? Pis şeyləri ağzıma alırammı?