< Job 5 >

1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
“Haydi çağır, seni yanıtlayan çıkacak mı? Meleklerin hangisine yöneleceksin?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Aptalı üzüntü öldürür, Budalayı kıskançlık bitirir.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Ben aptalın kök saldığını görünce, Hemen yurduna lanet ettim.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Çocukları güvenlikten uzak, Mahkeme kapısında ezilir, Savunan çıkmaz.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Ürününü açlar yer, Dikenler arasındakini bile toplarlar; Mallarını susamışlar yutmak ister.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Çünkü dert topraktan çıkmaz, Sıkıntı yerden bitmez.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Havaya uçuşan kıvılcımlar gibi Sıkıntı çekmek için doğar insan.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
“Oysa ben Tanrı'ya yönelir, Davamı O'na bırakırdım.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Anlayamadığımız büyük işler, Sayısız şaşılası işler yapan O'dur.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Yeryüzüne yağmur yağdırır, Tarlalara sular gönderir.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Düşkünleri yükseltir, Yaslıları esenliğe çıkarır.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Kurnazların oyununu bozar, Düzenlerini gerçekleştiremesinler diye.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Bilgeleri kurnazlıklarında yakalar, Düzenbazların oyunu son bulur.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Gündüz karanlığa toslar, Öğlen, geceymiş gibi el yordamıyla ararlar.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Yoksulu onların kılıç gibi ağzından Ve güçlünün elinden O kurtarır.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Yoksul umutlanır, Haksızlık ağzını kapar.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
“İşte, ne mutlu Tanrı'nın eğittiği insana! Bu yüzden Her Şeye Gücü Yeten'in yola getirişini küçümseme.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Çünkü O hem yaralar hem sarar, O incitir, ama elleri sağaltır.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Altı kez sıkıntıya düşsen seni kurtarır, Yedinci kez de sana zarar vermez.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Kıtlıkta ölümden, Savaşta kılıçtan seni O koruyacak.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Kamçılayan dillerden uzak kalacak, Yıkım gelince korkmayacaksın.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Yıkıma, açlığa gülüp geçecek, Yabanıl hayvanlardan ürkmeyeceksin.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Çünkü tarladaki taşlarla anlaşacaksın, Yabanıl hayvanlar seninle barışacak.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Çadırının güvenlik içinde olduğunu bilecek, Yurdunu yoklayınca eksik bulmayacaksın.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Çocuklarının çoğalacağını bileceksin, Soyun ot gibi bitecek.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Zamanında toplanan demetler gibi, Mezara dinç gireceksin.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
“İşte araştırdık, doğrudur, Onun için bunu dinle ve belle.”

< Job 5 >