Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
“Mee waami, namni deebii siif kennu jiraa? Qulqulloota keessaas ati gara isa kamiitti gorta?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Nama gowwaa aariitu ajjeesa; raatuus hinaaffaatu galaafata.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Namni gowwaan hidda isaa gad fageeffatee nan arge; manni isaa garuu yoosuma abaarame.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Ijoolleen isaa nagaa hin qaban; isaan karra duratti burkutaaʼan; namni isaan oolchus hin jiru.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Namni beelaʼe midhaan isaa qoraattii keessaa iyyuu fuudhee nyaata; inni dheebotes qabeenya isaa hawwa.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Rakkinni biyyoo keessaa hin burquutii; dhiphinnis lafa keessaa hin biqilu.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Akkuma qaanqeen ibiddaa ol facaʼu namni rakkinaaf dhalata.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
“Garuu utuu ana taʼee Waaqa nan barbaaddadha; dhimma koos fuula isaa duratti nan dhiʼeeffadhan ture.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Inni dinqiiwwan qoranii bira gaʼuu hin dandeenye, hojiiwwan dinqisiisoo lakkaaʼamuu hin dandeenye hojjeta.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Inni bokkaadhaan lafa ni quubsa; lafa qotiisaas bishaan ni obaasa.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Warra gad qabaman ol baasa; warra gaddanis iddoo nagaatti ol kaasa.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Akka hojiin harka isaanii hin milkoofneef, inni karoora jalʼootaa ni fashaleessa.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Inni ogeeyyii haxxummaa isaaniitiin qaba; malli jalʼootaa immoo dafee ni bada.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Guyyaan dukkana isaanitti taʼa; guyyaa saafaas akka nama dukkana keessa jiruu qaqqabannaadhaan deemu.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Inni nama rakkataa goraadee afaan isaanii jalaa, harka nama jabaa jalaas ni baasa.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Kanaafuu hiyyeessi abdii qaba; jalʼinnis afaan isaa ni cufata.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
“Namni Waaqni adabu eebbifamaa dha; kanaafuu ati adabbii Waaqa Waan Hunda Dandaʼuu hin tuffatin.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Inni ni madeessa; ni fayyisas; inni ni cabsa; harka isaatiinis deebisee ni fayyisa.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Balaa jaʼa jalaa si baasa; torba keessattis hin miidhamtu.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Bara beelaa duʼa jalaa, lola keessattis rukuttaa goraadee jalaa si baasa.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Ati garaffii arrabaa jalaa ni dhokfamta; yommuu badiisni dhufuttis hin sodaattu.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Badiisaa fi beelatti ni kolfita; bineensota lafaas hin sodaattu.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Dhagoota bakkee wajjin kakuu galta; bineensonni bosonaas nagaadhaan si wajjin jiraatu.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Dunkaanni kee nagaan akka jiru ni beekta; qabeenya kee ni toʼatta; wanni tokko illee si jalaa hin badu.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Ijoolleen kee akka baayʼatan, sanyiiwwan kees akkuma marga lafaa akka taʼan ni beekta.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Akkuma bissiin midhaanii yeroo isaatti walitti qabamu sana, atis bara dheeraa jiraattee awwaala seenta.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
“Nu waan kana qoranneerra; innis dhugaa dha. Kanaafuu qalbeeffadhu; ofii keetiifis beeki.”
