Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
“Koowoola kaakano, waliwo anaakuyitaba? Era ani ku batukuvu gw’onoolaajaanira?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Obukyayi butta atalina magezi, n’obuggya butta omusirusiru.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Ndabye abasirusiru nga banywevu, naye mangu ddala ne nkolimira ekifo kye batuulamu.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Abaana baabwe tebalina bukuumi, babetenterwa mu luggya nga tewali abawolereza.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Omuyala alya amakungula gaabwe era atwala n’ag’omu maggwa era awankirawankira eby’obugagga byabwe.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Kubanga okulaba ennaku tekuva mu nsi, wadde obuzibu okuva mu ttaka,
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
wabula abantu bazaalibwa kulaba nnaku, ng’ensasi bwe zibuuka waggulu.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Naye nze, nzija kunoonya Katonda era mmulekere ensonga zange.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Akola ebikulu, ebitanoonyezeka, ebyewuunyisa ebitabalika.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Atonnyesa enkuba ku nsi, n’aweereza amazzi mu byalo.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Ayimusa abo abanyigirizibwa n’abo abakaaba ne basitulibwa mu mirembe.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Aziyiza enkwe z’ababi, emikono gyabwe gireme okutuukiriza bye bateesa.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Agwikiririza abagezigezi mu bukujjukujju bwabwe, n’enkwe zaabwe n’aziziyiriza ddala.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Ekizikiza kibabuutikira emisana, ne bawammanta mu ttuntu ng’ekiro.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Naye aggya abali mu bwetaavu mu mukono gw’abo ab’amaanyi, n’abawonya ekitala kyabwe.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Abaavu ne balyoka baba n’essuubi, n’akamwa k’abatali benkanya ne kazibibwa.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
“Alina omukisa omuntu Katonda gw’abuulirira; noolwekyo tonyooma kukangavvula kw’oyo Ayinzabyonna.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Kubanga ye y’afumita ate era y’anyiga, y’alumya era y’awonya.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Alikuwonya mu buzibu bwa ngeri mukaaga. Weewaawo ne mu ngeri musanvu tootuukibwengako kulumizibwa.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Mu njala alikuwonya okufa, era anaakuwonyanga mu lutalo olw’ekitala.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Onookuumibwanga eri olulimi olukambwe, era tootyenga okuzikirira bwe kunaabanga kujja gy’oli.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Oliseka ng’okuzikirira n’enjala bizze, era tootyenga nsolo nkambwe ez’oku nsi.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Onoobanga n’enkolagana n’amayinja ag’omu nnimiro, era onoobanga n’emirembe awali ensolo enkambwe.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Olimanya nti, ensiisira yo eri mirembe; era eby’obugagga byo olibibala n’olaba nga tewali kibuzeeko.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Olimanya ng’ezzadde lyo liriba ddene, ne bazzukulu bo baliba bangi ng’omuddo ogw’oku nsi.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Olituusibwa ku ntaana yo nga wakaddiyira ddala, ng’eŋŋaano bwe tuukira mu kiseera kyayo.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
“Ekyo twakyekenneenya, kituufu. Kimanye nga kikwata ku ggwe.”
