Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Sauc jel, vai būs kāds, kas tev atbild? Un pie kura no svētiem tu gribi griezties?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Jo sirdēsti nokauj ģeķi, un pārsteigšanās nonāvē nejēgu.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Es redzēju ģeķi iesakņotu, bet piepeši nolādēju viņa namu.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Viņa bērni palika tālu no pestīšanas un tapa satriekti vārtos, un nebija glābēja.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Viņa pļāvumu ēda izsalkuši, un pat no ērkšķu vidus to lasīja, un laupītāji aprija viņa padomu.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Jo no pīšļiem neizaug nelaime, un no zemes neizplaukst grūtums.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Bet cilvēks uz grūtumu piedzimst, kā dzirksteles no oglēm paceļas skraidīt.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Bet es meklētu to stipro Dievu un Dievam pavēlētu savas lietas.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Viņš dara lielas lietas, kas nav izprotamas, un brīnumus, ko nevar skaitīt.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Viņš dod lietu virs zemes un ūdenim liek nākt pār druvām.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Zemos Viņš liek augstā vietā, un bēdīgie tiek celti laimē.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Viņš iznīcina viltniekiem padomu, ka viņu rokas nekā derīga nevar padarīt.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Viņš satver gudros viņu viltībā, un netikliem padoms ātri krīt.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Pa dienu tie skraida tumsā, un dienas vidū tie grābstās kā naktī.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Bet Viņš izglābj no zobena, no viņu mutes, un to bēdīgo no varenā rokas.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Tā nabagam nāk cerība, bet blēdībai būs turēt muti.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Redzi, svētīgs tas cilvēks, ko Dievs pārmāca, tāpēc neņem par ļaunu tā Visuvarenā pārmācību.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Jo Viņš ievaino un atkal sasien, Viņš sadauza, un Viņa roka dziedina.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Sešās bēdās Viņš tevi izglābs, un septītā tevi ļaunums neaizskars.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Bada laikā Viņš tevi izpestīs no nāves, un kara laikā no zobena cirtieniem.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
No ļaunām mēlēm tu tapsi paglābts, un nebīsies no posta, kad tas nāks.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Postīšanā un badā tu smiesies, un no zemes zvēriem tu nebīsies.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Jo tev būs derība ar akmeņiem tīrumā, un zvēri laukā turēs ar tevi mieru.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Un tu samanīsi, ka tavs dzīvoklis mierā, un apraudzīsi savu namu un trūkuma nebūs.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Un tu samanīsi, ka tava dzimuma būs daudz, un tavi pēcnākamie kā zāle virs zemes.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Vecumā tu iesi kapā, tā kā kūlīšus ieved savā laikā.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Redzi, to mēs esam izmeklējuši, tā tas ir; klausi tu un ņem to labi vērā.
