Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Voca ergo, si est qui tibi respondeat, et ad aliquem sanctorum convertere.
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Vere stultum interficit iracundia, et parvulum occidit invidia.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Ego vidi stultum firma radice, et maledixi pulchritudini eius statim.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Longe fient filii eius a salute, et conterentur in porta, et non erit qui eruat.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Cuius messem famelicus comedet, et ipsum rapiet armatus, et bibent sitientes divitias eius.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Nihil in terra sine causa fit, et de humo non oritur dolor.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Homo nascitur ad laborem, et avis ad volatum.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Quam ob rem ego deprecabor Dominum, et ad Deum ponam eloquium meum:
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Qui facit magna et inscrutabilia et mirabilia absque numero:
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Qui dat pluviam super faciem terræ, et irrigat aquis universa:
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Qui ponit humiles in sublime, et mœrentes erigit sospitate:
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Qui dissipat cogitationes malignorum, ne possint implere manus eorum quod cœperant:
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Qui apprehendit sapientes in astutia eorum, et consilium pravorum dissipat:
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Per diem incurrent tenebras, et quasi in nocte sic palpabunt in meridie.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Porro salvum faciet egenum a gladio oris eorum, et de manu violenti pauperem.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Et erit egeno spes, iniquitas autem contrahet os suum.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Beatus homo qui corripitur a Deo: increpationem ergo Domini ne reprobes:
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Quia ipse vulnerat, et medetur: percutit, et manus eius sanabunt.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
In sex tribulationibus liberabit te, et in septima non tangent te malum.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
In fame eruet te de morte, et in bello de manu gladii.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
A flagello linguæ absconderis, et non timebis calamitatem cum venerit.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
In vastitate, et fame ridebis, et bestias terræ non formidabis.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Sed cum lapidibus regionum pactum tuum, et bestiæ terræ pacificæ erunt tibi.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Et scies quod pacem habeat tabernaculum tuum, et visitans speciem tuam, non peccabis.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Scies quoque quoniam multiplex erit semen tuum, et progenies tua quasi herba terræ.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Ingredieris in abundantia sepulchrum, sicut infertur acervus tritici in tempore suo.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Ecce, hoc, ut investigavimus, ita est: quod auditum, mente pertracta.
