Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Grida pure, vi sarà egli alcuno che ti risponda? Ed a cui d'infra i santi ti rivolgerai tu?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Conciossiachè il cruccio uccida il pazzo, E lo sdegno faccia morir lo stolto.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Io ho veduto il pazzo che si radicava; Ma incontanente ho maledetto il suo abitacolo.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
I suoi figliuoli son lungi dalla salvezza, E sono oppressati nella porta, senza che alcuno li riscuota.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
L'affamato divora la ricolta di esso, E la rapisce di mezzo le spine; E i ladroni trangugiano le sue facoltà.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Perciocchè la sventura non ispunta dalla polvere, E il dolore non germoglia dalla terra;
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Benchè l'uomo nasca per soffrire, Come le faville delle brace per volare in alto.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Ma quant'è a me, io ricercherei pure Iddio, Ed addirizzerei il mio ragionamento a Dio;
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Il quale fa cose sì grandi, che non si posson investigare; E tante cose maravigliose, che non si possono annoverare;
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Che manda la pioggia in su la terra, E le acque in su le campagne;
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
[Che] innalza i bassi, E fa che quelli ch'erano in duolo sono esaltati per salvazione;
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Che disperde i pensieri degli astuti, E [fa che] le lor mani non possono far nulla di bene ordinato.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Egli soprapprende i savi nella loro astuzia, E [fa] che il consiglio de' perversi va in ruina.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Di giorno scontrano tenebre, E in pien mezzodì vanno a tentone come di notte.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Ma egli salva il bisognoso dalla spada, Dalla gola loro, e dalla mano del possente.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
E vi è qualche speranza per lo misero; Ma l'iniquità ha la bocca turata.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Ecco, beato [è] l'uomo, il quale Iddio castiga; E però non disdegnar la correzione dell'Onnipotente.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Perciocchè egli è quel che manda la doglia e altresì [la] fascia; Egli è quel che fa la piaga, e le sue mani altresì guariscono.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
In sei afflizioni egli ti libererà, Ed in sette il male non ti toccherà.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
In [tempo di] fame egli ti riscoterà dalla morte, E in tempo di guerra dalla spada.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Al [tempo del] flagello della lingua tu sarai nascosto; E non temerai la desolazione, quando verrà.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Tu riderai del guasto e della carestia; E non temerai delle fiere della terra.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Perciocchè tu avrai patto eziandio con le pietre de' campi; E le fiere della campagna ti saranno rendute pacifiche.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
E tu conoscerai per prova che il tuo padiglione [non sarà] se non pace, E governerai la tua casa, e nulla ti verrà fallito.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
E riconoscerai che la tua progenie [sarà] molta, E che i tuoi discendenti [saranno] come l'erba della terra.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Tu entrerai in estrema vecchiezza nel sepolcro, Come la bica delle biade è accumulata al suo tempo.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Ecco [ciò noi ti diciamo]; noi l'abbiamo investigato; egli [è] così; Ascoltalo, e riconoscilo.
