Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Crie maintenant! Qui te répondra? Auquel des saints t’adresseras-tu?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
L’insensé périt dans sa colère, Le fou meurt dans ses emportements.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
J’ai vu l’insensé prendre racine; Puis soudain j’ai maudit sa demeure.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Plus de prospérité pour ses fils; Ils sont foulés à la porte, et personne qui les délivre!
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Sa moisson est dévorée par des affamés, Qui viennent l’enlever jusque dans les épines, Et ses biens sont engloutis par des hommes altérés.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Le malheur ne sort pas de la poussière, Et la souffrance ne germe pas du sol;
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
L’homme naît pour souffrir, Comme l’étincelle pour voler.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Pour moi, j’aurais recours à Dieu, Et c’est à Dieu que j’exposerais ma cause.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Il fait des choses grandes et insondables, Des merveilles sans nombre;
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Il répand la pluie sur la terre, Et envoie l’eau sur les campagnes;
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Il relève les humbles, Et délivre les affligés;
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Il anéantit les projets des hommes rusés, Et leurs mains ne peuvent les accomplir;
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Il prend les sages dans leur propre ruse, Et les desseins des hommes artificieux sont renversés:
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Ils rencontrent les ténèbres au milieu du jour, Ils tâtonnent en plein midi comme dans la nuit.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Ainsi Dieu protège le faible contre leurs menaces, Et le sauve de la main des puissants;
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Et l’espérance soutient le malheureux, Mais l’iniquité ferme la bouche.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Heureux l’homme que Dieu châtie! Ne méprise pas la correction du Tout-Puissant.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Il fait la plaie, et il la bande; Il blesse, et sa main guérit.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Six fois il te délivrera de l’angoisse, Et sept fois le mal ne t’atteindra pas.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Il te sauvera de la mort pendant la famine, Et des coups du glaive pendant la guerre.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Tu seras à l’abri du fléau de la langue, Tu seras sans crainte quand viendra la dévastation.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Tu te riras de la dévastation comme de la famine, Et tu n’auras pas à redouter les bêtes de la terre;
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Car tu feras alliance avec les pierres des champs, Et les bêtes de la terre seront en paix avec toi.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Tu jouiras du bonheur sous ta tente, Tu retrouveras tes troupeaux au complet,
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Tu verras ta postérité s’accroître, Et tes rejetons se multiplier comme l’herbe des champs.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Tu entreras au sépulcre dans la vieillesse, Comme on emporte une gerbe en son temps.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Voilà ce que nous avons reconnu, voilà ce qui est; A toi d’entendre et de mettre à profit.
