Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Appelle donc! Est-il quelqu’un qui te répondra? Vers lequel des Saints te tourneras-tu?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Certes, c’est sa mauvaise humeur qui tue l’insensé, c’est son dépit qui fait mourir le sot.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
J’Ai vu, moi, l’insensé prendre racine, mais aussitôt j’ai maudit sa demeure:
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
"Que ses fils soient éloignés de tout secours, qu’ils soient écrasés à la Porte, sans personne pour les sauver!
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Que l’affamé dévore sa récolte en l’enlevant jusque derrière les haies d’épines, que le besogneux happe ses richesses!"
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Car ce n’est pas du sol que sort le malheur, ce n’est pas de la terre que germe la douleur.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Mais l’homme est né pour la douleur, tout comme les étincelles enflammées s’élèvent haut dans l’air.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Toutefois, moi, je m’adresserais au Tout-Puissant, j’exposerais ma cause à Dieu.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Il accomplit de grandes choses en nombre infini, des merveilles qui ne peuvent se compter.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
II répand la pluie à la surface de la terre et lance des cours d’eaux dans les plaines.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Il met sur les hauteurs ceux qui étaient abaissés, et ceux qui étaient dans une noire tristesse se relèvent par son secours.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Il fait échouer les projets des gens de ruse: leurs mains n’exécutent rien qui vaille.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Il prend les malins dans leurs propres artifices et ruine les plans des fourbes.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Le jour, ils se heurtent aux ténèbres; en plein midi, ils tâtonnent comme dans la nuit.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
II protège contre leur bouche qui est un glaive, sauve le faible des mains du fort.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
L’Espoir renaît pour le pauvre, et l’iniquité a la bouche close.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Ah! Certes, heureux l’homme que Dieu réprimande! Ne repousse donc pas les leçons du Tout-Puissant.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Car il blesse et panse la blessure, il frappe et ses mains guérissent.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Qu’il survienne six calamités, il t’en préservera, et lors de la septième, le mal ne te touchera pas.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
En temps de famine, il te sauvera de la mort; dans le combat des atteintes du glaive.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Tu seras à l’abri du fouet de la langue, et si une catastrophe éclate, tu n’auras rien à craindre.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Tu te riras de la dévastation et de la disette; les animaux de la terre, tu ne les redouteras point.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Car même avec les pierres du sol tu auras un pacte, et les animaux sauvages concluront un traité de paix avec toi.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Tu verras le bonheur fixé dans ta demeure, tu inspecteras ta maison et ne trouveras rien en défaut.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Tu verras s’accroître le nombre de tes enfants, et tes rejetons se multiplier comme l’herbe de la terre.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Tu entreras dans la tombe au terme extrême de la vieillesse, comme s’élève une meule de blé dans la saison voulue.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Tel est le fruit de nos réflexions, telle est la vérité: accueille-la et prends-la à cœur.
