Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
“Pray, call, is there any to answer you? And to which of the holy ones do you turn?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
For provocation slays the perverse, And envy puts to death the simple,
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
I have seen the perverse taking root, And I mark his habitation straight away,
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
His sons are far from safety, And they are bruised in the gate, And there is no deliverer.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Whose harvest the hungry eat, And even take it from the thorns, And the designing swallowed their wealth.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
For sorrow does not come forth from the dust, Nor does misery spring up from the ground.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
For man is born to misery, And the sparks go high to fly.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Yet I inquire for God, And for God I give my word,
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Doing great things, and there is no searching. Wonderful, until there is no numbering.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Who is giving rain on the face of the land, And is sending waters on the out-places.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
To set the low on a high place, And the mourners have been high [in] safety.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Making void thoughts of the cunning, And their hands do not execute wisdom.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Capturing the wise in their subtlety, And the counsel of wrestling ones was hurried,
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
By day they meet darkness, And as night—they grope at noon.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
He saves the needy from the sword in their mouth, And from a strong hand,
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
And there is hope for the poor, And perverseness has shut her mouth.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Behold, the blessedness of mortal man, God reproves him: And do not despise the discipline of the Mighty,
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
For He pains, and He binds up, He strikes, and His hands heal.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
In six distresses He delivers you, And in seven evil does not strike on you.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
In famine He has redeemed you from death, And in battle from the hands of the sword.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
When the tongue scourges you are hid, And you are not afraid of destruction, When it comes.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
At destruction and at hunger you mock, And of the beast of the earth, You are not afraid.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
(For with sons of the field [is] your covenant, And the beast of the field Has been at peace with you.)
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
And you have known that your tent [is] peace, And inspected your habitation, and do not err,
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
And have known that your seed [is] numerous, And your offspring as the herb of the earth;
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
You come in full age to the grave, As the going up of a stalk in its season.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Behold, this—we searched it out—it [is] right, listen; And you, know for yourself!”
