Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Do but call: is there one that will answer thee? and to whom of the saints wilt thou turn thyself?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
For vexation will prove death to a foolish man, and jealousy will slay the simple.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
I have myself seen the foolish taking root; but I suddenly held his habitation as accursed.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
His children are far from help, and men crush them in the gate, with no one to deliver them.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
[He it is] whose harvest the hungry eateth up, and taketh it even out of the thorns, and the robber snatcheth eagerly after their substance.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
For wrong doth not come forth out of the dust, neither doth trouble grow up out of the ground;
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
But man is born unto trouble, as young birds take up their flight.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
I, however, would have besought God, and unto God would I have committed my cause;
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Who doth great things which are unsearchable, marvelous things till they are without number;
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Who giveth rain upon the surface of the earth, and sendeth out waters over the face of the fields;
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
To set up the lowly on high, that those who mourn may rise high to happiness;
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
[But] who frustrateth the plans of the crafty, so that their hands cannot execute their well-devised counsel;
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Who catcheth the wise in their own craftiness; and the advise of the perverse is hastened on headlong;
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
By day they meet with darkness, and as though it were night they grope about in the noon of day;
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
But who saveth from the sword, from their mouth, and from the hand of the mighty, the needy one:
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
And so cometh to the indigent hope, and iniquity stoppeth her mouth.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Behold, happy is the man whom God admonisheth: despise then not the correction of the Almighty.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
For he it is that woundeth, and bindeth up: he smiteth, and his hands do heal.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
In six distresses will he deliver thee; and in seven there shall no evil touch thee.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
In famine he redeemeth thee from death; and in war from the power of the sword.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Against the scourge of the tongue shall thou he hidden; and thou needest not be afraid of destruction when it cometh.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
At destruction and famine canst thou laugh; and thou needest not have any fear of the beasts of the earth.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
For with the stones of the field shalt thou have thy covenant; and the beasts of the field shall be at peace with thee.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
And thou shalt know that there is peace in thy tent; and thou wilt look over thy habitation, and shalt miss nothing.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
And thou shalt know that thy seed is numerous, and thy offspring as the herbage of the earth.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
Thon wilt go in a ripe age unto the grave, as a shock of corn is carried home in its season.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Behold this, we have searched it out, so it is: hear it, and do thou note it well for thyself.
